Medium Jane Lyzell skriver om döden
Döden, döden, döden – myntat av Astrid Lindgren. Döden, ett ämne att dö för:)
Ja, denna urkraft som är lika vanlig som att födas. Men vi vill inte gärna tala om den och man kan undra varför?
Många människor har dödsrädsla för sin död och de gömmer och försöker glömma bort den – de vill inte ta i den alls. Det är precis som om man inte talar om den så finns den inte. Men……… alla kommer ju dit för eller senare.
Jag tror vi behöver tala om döden med våra närmaste , så vi avdramatiserar det hela. Så vi alla vet hur den person som dör – såg på detta och dennes förståelse för döden och vad det innebär för den enskilde – vilken betydelse den har.
Var ligger rädslan för döden? I dödsögonblicket? I smärta? I sjukdom? I ålderdom?
Ja, frågorna är många och vad är betydelsen av smärta innan döden? Varför lider så många i smärtor?
Min egen teori om smärtan innan döden inträffar i vår fysiska kropp är att vi ska välkomna döden av vår fysiska kropp och inte vilja stanna kvar – alltså en hjälp för att släppa dödsrädslan – att vilja dö.
Kanske är det även kopplat till att göra av med jordiskt “dålig karma” så anden är ren och vederkvickt då den går över i andens värld.
Andra lider inte alls utan dör i sömnen eller får ett snabbt förlopp och de tror jag har släppt rädslan för döden.
Ande- vännerna har ju berättat för oss att var gång ett människobarn dör, jublar de medans vi gråter. De ser en glädje för vår ande att släppa den fysiska kroppen och allt vad jordelivet innebär.
De har fest i andevärlden då anden förlossats ifrån det fysiska livet och det är något som jag vill lyfta fram.
Om alla människor insåg befrielsen med döden – skulle rädslorna vara puts väck.
Anhöriga skulle istället söka sina kära i deras nya hem, andevärlden och glädjas med dem i deras nya födelse.
Ingen ande som jag talat med ifrån andra sidan som medium, säger att döden /övergången är svår. Snarare tvärtom, det är lätt lika lätt som att ta av sig överrocken:-)
Den dagen jag själv kliver över förväntar jag mig en stor fest med mina nära och kära som gått före mig.
Sedan ska jag spöka för mina barn – så de inser att livet lever vidare
Kommer inte vara nöjd förrän de säger; “Vi vet det är du, Mamma .”
Eftersom jag sagt just detta till mina barn säger de, “Mamma du får aldrig dö”.
De vill inte jag spökar, hi hi hi.
Ja, det var lite om döden – hur ser det ut för dig och vad tror du?
Vänligen Jane Lyzell
Jo så är det ju, men en sak. Det är så många som sagt att de ska spöka efter att de dött, men aldrig gjort. Kanske det inte går att bestämma sig för det, det kanske är mer komplicerat än så, eller …
Ja du Mia vad vet vi – troligen blir de flesta så upprymda av det nya i andevärlden att det tar tid för dem att söka sig tillbaks- min egen far tog det 10 år innan han lärde sig att kommunicera tillbaks igenom ett medium i jorde planet – människan tror det är så enkelt men nej – däremot tror jag vi som har vetskapen om ande världen och dess existens har lättare att “spöka” för våra nära vi lämnat kvar
Nu skojar jag lite om att spöka – jag menar ge sig till känna i fysiska fenomen – jag kommer göra allt för att kontakta de mina 🙂
Tack för ditt svar 🙂
Rädsla beror på något som är okänt! Du är naturligtvis väldigt rädd att gå över stup på några plankor för du vet inte om de håller! Blir du övertygad att de håller, är du i alla fall rädd för att ramla ned, osv!
Vi har blivit fråntagen vår egen död! Eutanasi betyder värdig död, men inte till var den kidnappats till i dag! Att avlivas, som man kallar dödshjälp!
Nej, rätten till en värdig död betyder en så fin och behaglig som möjligt i nära och käras gemenskap! Familjen är nästan ett utdöende begrepp! Vi lever inte längre efter den uråldriga betydelsen som är Familj = Att leva under samma tak, lär det härstamma i från!
I och med folkhemmets intåg och med urbanisering som följd började en ny tid! Vi skulle lämna över saker och ting till någon annan som vet bättre! Makarna Myrdal såg över och deklarerade hur viktigt det var att staten skulle ta hand om människans uppfostran!
Gamla traditioner försvann så sakteligen! Förr hade de gamla uppfostrat barnen, människor med livserfarenhet som präglade de små medan far och mor jobbade! Förr kunde du mycket väl få dö i samma säng som du föddes i och var det vinter så fick du stå lik i vebon tills frosten gick ur backen! Småbarnsdöd var så vanligt i det dagliga livet!
I dag ser vi helt annorlunda på saken, det finns i dag många vuxna som aldrig sett en död människa, vi har strängt taget aldrig öppen kista i Sverige! Vi har på tok för lång tid mellan dödsfall och begravning!
Vi måste få chansen att ta tillbaka rätten till döden som ett avsked och minnesgivare!
Siv Andersson har skrivit en dikt som samtidigt är en påminnelse till hur vi borde vara!
En Mor
En mor finns med från början
som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar
hon följer varje kliv.
Sen livets första måltid
har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg
utan krav att få tillbaka.
Hon tas så lätt för given
som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad
och sedd för den hon är.
I livets alla skeden
förblir hon dock densamma…
Din alldeles unika
högt älskade mamma.
av Siv Andersson
Likaså ger denna vackra dikt en chans att reflektera!
Vattenringar
En människas liv är som när en sten faller
på en blank vattenspegel.
Den bildar ringar på den blanka ytan,
ringar som vidgar sig allt mera.
Några kommer vassen att susa.
Några kommer näckrosorna att gunga.
Några kommer solstrålarna att glittra.
Aldrig är ett människoliv helt spårlöst
även om det blott är som ringar
på en blank vattenspegel.
Ingen vet hur långt ringarna når.
Ewa Malmberg
Det blev väldigt mycket skrivit, men ändå bara en bråkdel!Jag har hållit föredrag om döden dock icke välbesökta pga av anledning, skulle man kunna säga!
Gud Välsigne Er och ha ett skönt liv!
Tack fina Ulf för dina fina ord och insikter – mycket värt höra i denna livs hets – tycker dikterna var väldigt fina- tack //Jane
Hejsan ! Hoppas att det inte gör något Jane , såg att det blev lite långt ? // Oktobernatten – Satt med endast en fönsterlampa tänd hos henne och jag såg plötsligt hur gyllene ( ca.8mm gyllengula “riskorn” , spetsiga i var ände ) sakta “rann” ur mun. Åt fel håll också!! Frågade den som satt bredvid mig – Men Såg du ? Fick ett undrande Nej tillbaka. Jag såg en Gigantisk blåvit energi bakom mig och jag förstod att här var Ängeln som skulle välkomna xx . Ser efter ett tag lite åt höger hur det tänds en “gul lampa” på väggen en bit ifrån, men då jag tittade direkt mot det så försvann det. Efter några sekunder var det tillbaka mot väggen så jag valde att se från sidan. Den blev sakta större och större. Såg hur det kom “någonting” i ljuset. Det här höll på ca 20-25 minuter innan allt bara var stilla . Allt var borta!! Kroppen andades några timmar till innan den kom till vila. Sen tog det inte fullt 2 månader (Julafton) innan vår hund kom in i köket , krypandes baklänges och gnydde. Förstod på en gång, så jag gick in i köket och där känner då en kyla som inte riktigt går att beskriva, då den känns ända in i ryggmärgen. Färgerna jag såg för min inre syn var som en Isblå rörlig “låga” ungefär lika lång som mig (1.63). Klarade inte av att gå närmare då det kändes som om kylan gick igenom märg och ben. Sa att jag vet att du har kommit för att hälsa på, men nu måste du gå. Bad två andra som hade sett vår hund komma in och båda sa direkt – Men vad iskallt det är ! Sakta, sakta gled den iväg och försvann <3 xx har på olika sätt försökt be mig om förlåtelse genom andra. Säger att jag förlåtit men xx kommer bara tillbaka på olika sätt och jag blir bara så arg !!
Fint skrivet Mari – men har lite svårt förstå vem du menar dött och varför du är arg ? //Jane
Eftersom jag har haft döden som mitt yrke under 20 år. Det var ett fantastiskt arbete. Är man inte vän med döden är man det inte heller vän med livet. Jag blev förvånad att så många ville se den avlidna i sin kista. Efter alla dessa år kan jag säga att allt stämmer. Det underlättar om är troende som jag.
Vilket privilegium Lennart – tack för ditt inlägg //Jane
Vid dagens högmässa var jag kyrkvärd. Straxt innan prästen började att göra i ordning för nattvarden . Då plötsligt upplevde jag starkt min ljusguids närvaro. Prästen upplevde samma sak, vilket han kommenterade efter gudstjänsten
Viktigt ämne och fint skrivet. Tack för att ni håller frågan levande. Kan tipsa om “Centrum för samtidsanalys” som har Döden som en av sina huvudämnen samt boken om Döden skriven av Louise Minerva Li
Tack EB för tipps 🙂 //Jane
Har suttit bredvid både mor och far dagen de dog, de gick bort med några års mellanrum. Upplevde deras död som ett tufft arbete i total koncentration för anden att ta sig ut ur den fysiska kroppen och våga släppa taget. Far såg efteråt ut som han öppnat munnen stort för att släppa ut livet i full fart. Mor ansikte visade ett uttryck av smärta och förvåning då hennes hjärta slutade slå efter många timmars kamp. Kanske var det rädslan som höll dem kvar, som gjorde att de fick kämpa så? Det kan vara ett stort arbete att födas till världen, inte så konstigt om det ska något till för att ta sig ur den också, kanske…
Har inte känt det hela sorgligt utan bara att jag varit mycket trött efteråt, det har känts som att jag gjort min del i döendet, att min uppgift var att bara vara där för att stötta, följa dem sista biten…
Har mors syster kvar i livet .
Hoppas det faller sig så att jag kan vara vid hennes sida också när den dagen kommer om så skulle behövas.
Lenanda- tack för du delar med dig – så fint du fått förmånen finnas med de dina i deras sista resa från jordelivet – vilken förmån <3 //Jane
Är inte rädd för att dö. Mina nära och kära har sagt att det blir fest när vi ses. Längtar till den dagen jag har levt färdigt.
Härligt Anita 🙂 //Jane