Medium Jane Lyzell ger sin förklaring.
Många personer undrar vart deras älskade djur tar vägen då de inte längre finns kvar på vår sida av livet. Många plågas också av att få ta dem till veterinären för att avsluta deras liv och går sedan omkring med ovisshet ”om” de gjorde rätt ?
Visst är det smärtsamt i hjärtat var gång man måste ta dessa beslut, men det är vår skyldighet som djurägare att se till våra kära vänner får ett värdigt slut.
I det vilda skulle våra husdjur inte leva så länge som de oftast gör med vår omsorg, därför är det vår skyldighet att hjälpa dem över när det är dags. Jag blir själv berörd i hjärtat när jag skriver denna blogg. Så mycket har alla mina djur betytt för mig.. eller ska jag säga betyder:)
Som medium kan jag lugna er. De finns med oss i nästa värld och väntar på oss tills den dag vi återförenas igen i andevärlden.
De hälsar gärna på oss andligen och jag själv har ganska fullt i min säng av dem som kommer som vanligt och lägger sig hos mig då det är dags att sova.
På mina storseanser kommer de gärna tillbaks och meddelar sig att de finns med ifrån andra sidan och då är det med deras nära och käras släktingar (människor) som gått före till andevärlden.
Har även varit med om att både hund, katt och häst har kommit igenom i fysiska fenomen i EVP. De har alltså förmedlat sig till sina hussar och mattar i seans- förhållanden. Mjauat, skällt och gnäggat, precis som de alltid gjort i livet. Visst är det fantastiskt!
Händelse ur mitt liv nedan:
Min första egna hund fick jag vid 12-års ålder, Wendy, Teacher`s Wendy. Min lilla “schnoda” som jag kallade henne. En renrasig Golden Retriever med fin stamtavla.
Jag var överlycklig. Men lyckan varade inte så länge, 2 år ungefär. Sedan vart hon sjuk och blev tvungen att avlivas. Det var en mörk dag i mitt liv. Jag var förkrossad och otröstlig.
Så Wendy bestämde sig att komma tillbaka till mig och vara hos mig tills jag inte sörjde henne längre. Det här var nog den första kontakten med fysiska fenomen som jag upplevde då, men inte tänkte i de termerna.
På den tiden hade jag en gammal fjädersäng, som var som en hängmatta i mitten. Då Wendy fanns i livet så sov hon alltid under sängen precis där madrassen hängde ner som mest och varje gång hon vände på sig så lyftes madrassen.
Detta fenomen fortsatte efter det att hon gått över till andra sidan, i ungefär ett år tid, tills jag bytte säng. Då upphörde det och jag var botad i min sorg. Det var en enorm tröst att ha fortsatt kontakt med henne så lång tid efter hennes övergång – det kändes naturligt!
Så försök att torka dina tårar efter ditt kära djur i vetskap om att de finns med er andligen och att ni möts igen i andevärlden. Den tacksamhet jag fått av alla mina djur ifrån andra sidan att de fått lämna sina fysiska plågor. Att mina beslut för dem var rätt – den kärleken skulle smälta ett isberg.
(C) Lyztran.com //Jane Ly
Hej
Jag började gråta när jag läste din text. Min älskade katt Felix dom alldeles för tidigt (skulle precis fylla 7) 2011. Jag sörjer honom fortfarande. Den bästa vän jag haft och en fantastisk katt. Tyvärr fick han cancer, något jag inte föreställt mig att skulle ske. Han var nog min livs kärlek och jag miste honom alldeles för tidigt. Jag har svårt att känna att han är här. Hur ska jag kunna förlika mig med känslan att det kanske var jag som gjorde så han fick cancer på något sätt och saknaden hur gör jag med den? Vänligen Monika Ågren
Hej Monika
Ja inte lätt mista våra bästa vänner , beklagar din sorg <3
Att din katt Fick cancer har inget med dig att göra - ta det till ditt hjärta
Det bästa du kan göra är att veta att han nu har det bra och att ni möts igen då det är dags - och minst när du anar ska du se han ger sig andligen tillkänna //Kram Jane
Det första djuret som jag fick kontakt med i andevärlden var vår första hund. En storpudel med namnet Pedro. Han sade till mig att jag inte skulle ha några skuldkänslor för jag har det väldigt bra nu.Har haft dåligt samvete för jag gav honom en dålig uppfostran
Härligt Lennart – så fantastiskt helande <3 //Jane
Det är verkligen som du säger. Djuren stannar kvar ca ett år och någon längre. Jag har haft tre katter och en hund. Hunden låg hos mig i mina knäveck ca ett år.jag kunde även höra hans tassar när han gick över trösklarna. Jag hittade även hårstrån i böcker på kläder mm. Vilket var konstigt då han var korthårig. Ja har min andra katt som först nu verkar slutat ropa på mig mindre efter ca sex år. Det var en tuff tid då jag var tvungen att ta beslutet.hon var jätte klok och ibland kunde man tro att hon var människa eller trodde det själv. Hon missade i toalettstolen o väntade på att man skulle spola den ville hon gärna äta sittandes vid bordet på en stol och ha maten på fat som resten av familjen. De andra hälsar på ibland men det är skönt att känna att dom finns där.
Ja vist är våra vänner djuren kloka som människor i bland – tack för du delar din berättelse //Jane
Tusen tack för dina ord.
🙂
Hej….så härligt att det finns ett forum för just denna fråga…..djurens andliga resa…….för mig finns det ingen skillnad mellan oss människor och resten av djuren…..varför skulle det…! ?
Min kära, älskade hund Lala dog för fyra veckor sedan …..hon var nio år och slutet kom fort och chockartat….det tog en vecka ifrån att hon började visa små tecken tills hon var svårt sjuk…..en aggressiv cancer invaderade hennes kropp…..
……hon måste ha hållit emot länge…..ville inte lämna mig……vi hade en enormt tät och nära kontakt…..
Så hände det cirka en vecka efter hennes död att jag hörde henne skälla i trädgården…..det var hennes skall…..hon skällde som hon gjorde när det kom någon hon kände…..jag gick till fönstret och såg en svart bil på min uppfart, gick till dörren och öppnade….där stod en väninna … en person som min hund tyckte mycket om…hoppas och tror att hon har det fint och att vi ses snart igen…..
Gabriella
Hej Gabriella
Beklagar din förlust av din kära vän Lala – ni måste haft starka band då hon visat sig så tydligt för dig – härligt och tack för du delar med dig //Jane
Jag hade en liten Ceskyterrier som jag älskade oerhört. Hon sov alltid hos mig i sängen. Långt efter det att hon var borta kunde jag förnimma henne i sängen på nätterna. Åratal efteråt kunde jag plötsligt vakna jublande lycklig i känslan av att jag kännt henne hoppa upp i sängen och tassat fram till mitt huvud och rullat ihop sig bredvid mig
Hej Annika
Vist är det härligt känna dem nu och då – även lång tid efteråt :-)- tack för du delar med dig
//Jane
Jag kan inte nog säga hur djupt tacksam jag är över att läsa det du skriver, har läst texten gång på gång.
Min älskade kattpojke fick somna in i all hast den 28 maj och jag befinner mig ännu i bottenlös sorg och chockvågor kommer med all kraft. Midas låg och sov i godan ro på min säng efter att nyligen ha ätit. Han var som vanligt och jag kunde höra hans njutningsfulla andetag där han låg mjukt och bekvämt på sängen. Plötsligt hoppade han ner på golvet och kräktes två gånger. När han gick därifrån verkade han ostadig och han lade sig snart ned. Nu började han skrika högt av smärta och nu kom den första chocken, bakbenen var förlamade. Trots den oerhörda smärtan kämpade och kämpade han och ville dra sig fram på frambenen. Jag tog upp honom och gick till soffan för att låta honom ligga mjukt medan jag i hast förberedde färd till djursjukhuset. Skriken blev under tiden högre och högre, tungan blev blå och kröktes och han fick svårt att andas. Vätska pumpade plötsligt upp från lungorna. Plötsligt skedde allt som i en mardröm, man följer med i handlingen men det är så outhärdligt att man bara vill vakna upp. Men det fortsatte medan Midas skrek allt högre under färden men kämpade, kämpade.. Väl framme på djursjukhuset togs han omedelbart omhand, hans plågade skrik avslöjade på långt håll hur akut det var. Veterinären konstaterade att han fått en artärtrombos, ett tillstånd som är bland det mest smärtsamma en katt kan få. Bakbenen var kalla och han höll på att kvävas av vätskan i lungorna. Ändå kämpade han alltjämt. Veterinären förklarade att han måste få somna in omgående för att han fortast möjligt skulle slippa det fruktansvärda lidandet. Jag hörde och såg hans rädsla när sköterskorna rakade och förberedde för infart. Jag var i chock men bad om att få hålla honom när han skulle ges sprutan. Jag höll honom i famnen och när hans hjärta stannade trodde jag att mitt hjärta stannade samtidigt med hans. En del av mig dog med honom. Nyss var vi hemma och han mådde bra, plötsligt sitter jag med hans döda kropp som jag så småningom får lägga ned i en vit låda och se den bäras bort av en djurvårdare. Plågan att komma hem och inte mötas av Midas var obeskrivlig. Min älskade Midas, han som alltid var min enda och största tröst. Det var bara han och jag. Han blev 11 år och jag hade sett fram emot ännu några goda år, förhoppningsvis många år t o m. Han var ju pigg och frisk. Han var mitt allt och det är outhärdligt att leva kvar ensam där han lämnat ett så stort tomrum. Genom åren har jag fått ta avsked från många älskade hundar och katter. Alltid i djupaste kval och med smärtsam sorg och saknad. De var alla gamla och fick somna in i lugn och ro. Det som gör det så outhärdligt med Midas är att han fick plågas svårt, jag kan inte glömma hans skrik och hur han mitt i allt fortsatte kämpa för att försöka ta sig fram med hjälp av frambenen. Jag hade bara honom och han fyllde upp livet och hemmet. Sorgen och saknaden är svår. Den enda trösten är tanken på att han inte lider längre men jag plågas samtidigt av minnet av att han behövde uppleva så mycket rädsla och kaos när han i all hast måste åka bil som han inte tyckte om, och sedan den med nödvändighet abrupta omhändertagandet av personalen. Jag vet inte om han uppfattade att jag höll honom när hjärtat stannade, han var så smärtpåverkad, jag kan bara hoppas att han någonstans kunde förnimma att jag höll honom i min famn, där han älskade att ligga. Tanken på att han lever och mår bra på andra sidan är trösterik och om han kan hälsa på mig då och då, om det vill jag av hela mitt hjärta hoppas. Tusen, tusen tack för ditt inlägg i bloggen, det dök upp som gudasänt.
Hej Lis
Beklagar din sorg och det traumatiska du behövde uppleva med din älskade Katt – Den känsla som kommer över mig är att han viste du var närvarande och att han inte kände så mycket av det du såg hände med han – då han fick syrebrist och hans normala funktioner inte fungerade – däremot känner jag en enorm tacksamhet ifrån Midas nu – att han så snabbt fick hjälpen över <3 - Inte lätt n'r det händer - men min känsla blir han kommer tillbaks andligen när du lättat lite på din värsta sorg - kram Jane
Tusen tack Jane, jag tar dina ord till mig. Midas personlighet var enormt kärleksfull och tillitsfull, jag ser fram emot den dag jag märker hans närvaro. Jag hann bara ha honom i knappt 6 år efter att ha övertagit honom från en ägare som inte hade tid för honom och han var ensam i en liten lägenhet mest hela tiden. Med mig var han aldrig ensam och han förgyllde mitt liv från första stund. Min älskade Midas. Varmt tack och stor kram för dina ord Jane.
Jag var bara tvungen att skriva då detta exakt hände min pojke på också 11 år, för 4 veckor sen, bröt ihop ganska extremt när jag kom hem och kommande dagar och har gråtit varje dag sen dess och även nu, jag var också med honom in i det sista och jag hoppas värkligen att han vet om hur mycket jag älskar han och saknar honom, min största kärlek, har också haft andra katter och jag har älskat dem alla, men det var annorlunda med min lilla pojk det var väldigt ömsesidigt jag kände mig som hans mamma och han tror jag kände samma kärlek tillbaka, och tanken av att aldrig få träffa honom igen känns för hemskt, när jag läste detta så hoppas jag värkligen på att vi möts igen, jag vill att han ska få veta hur mycket jag älskar honom mer en allt annat och alltid kommer göra och att vi kommer ses igen <3
Nathalie – beklagar <3
Håll i kärleken den leder han tillbaks till dig Andligen //Kram
Visst får djuren plats i himlen efter en nära döden för cirka 30 år sedan så såg jag en massa djur där iallafall
Tack Kjell
Tror många behöver höra du sett det 🙂 – ger tröst // Jane
Hej
Har en fundering. Ibland när jag e påväg och ska somna så vaknar jag till raskt av ett hundskall. Vi har ingen hund här bara en katt. Och jag undrar vad detta är. Det låter skarpt en gång och inget mer. O det är precis när jag är på gränsen att sova..
Tänkte om du kunde hjälpa mig här. Det har hänt flera gånger.
Hej Marie
Du har troligen en ande hund som vill du ska veta hen finns med dig andligen – kanske en hund du haft någon gång i ditt liv – //Jane
den andra gången jag fick med ett djur, var när j ag fick kontakt med med Islandshäst Thora. Fick en klar beskrivning hur såg ut.
Hon hade två män omkring sig. De försökte hon att knuffa b
Spännande Lennart 🙂 – Jag har också haft hästar på besök på mina storseanser – tack för du delar med dig //Jane
Tack snälla för det du skrivit om att man får ta med djuren i himlen, jag saknar min Trixa så otroligt mycket och även mina gamla vovvar och speciellt Estrella som jag hade när jag va liten. Blir så varm i hjärtat att läsa era texter.. kram på er
Tack för ditt fina inlägg – kram //Jane
Tack <3
Jag undrar om djuren återföds, tror t ex att en kanin jag är matte åt var en älskad igelkott i sitt förra liv.
Och jag vill även lägga till att jag tror vi utvecklas mer och mer till större medkänsla och kärlek, så att dödandet av andra djur också blir något onaturligt och onödigt.
Vänliga hälsningar Agnes
Hej och tack för ditt inlägg Agnes 🙂
Om man återföds eller inte som djur eller människa om det tvistar dom lärda – Om du känner det är så med din Kanin – så se det så vänligen //Jane
Varmt tack för det här klargörande, för den läkande tröst som det här ger mig och min familj just nu…! I går fick vi låta vår så högt älskade
schäfertik Fenja somna in från sjukdom och plågor. I 12 lyckliga år fick vi ha henne hos oss. Hon var glädje, kärlek visdom och en riktig jordängel. Min vuxne son som fick som gåva från början, och som är högkänslig liksom jag själv, är ensamstående och Fenja var hans absoluta allt i livet. Han känner in sorgens alla toner och nyanser och går nästan sönder i sin själ, det är så svårt att se. Han har mediala gåvor och jag hoppas att Fenja kan, när tiden är mogen, komma igenom till min son Pettter. Saknaden är bottenlös och det du här berättar är till ovärderlig tröst.
Oj Ann
Beklagar verkligen er förlust av Fenja – jag vet hur det känns låta sin bästa vän gå vidare – det sliter i hjärtat.
Av det du beskriver i den kärlek ni alla hade emellan så kommer hon visa hon finns med er på ett eller annat sätt <3
Och kanske visar hon på en ny hund med liknande kvalitéer som henne själv när ni känner er mogna - min sista älskade hundvän jag behövde låta gå över till andra sidan fixade en ny hund för oss efter c.a 3 månader (var liksom inte en tanke på det först) men sen kom han vår lilla Rocky och sen kom en till Merlin och vet du de påminner om de två senaste paret hundar vi hade i personlighet fast de är andra raser 😉 - önskar att er sorg snart lägger sig - kram Jane
Underbart Jane?. Vilken fin hjälp du fick ?
Jag har foton på 3 st av mina katter som kom samma kväll på besök det var år 2000
de syns tydligt som vita skepnader av deras katt kroppar
de sitter vid sidan av mig och bakom mig
Man ser ögon öron svans ja hela kropparna?
Så häftigt Wenche 🙂
Hej Jane!
Jag vet inte om den här tråden är aktiv men jag skriver ändå.
Din text gav mig hopp, det har varit så illa med min sorg att jag själv inte har velat vara kvar. För ca en månad sedan fick vi låta vår älskade häst somna in efter tarmvred. Det kom verkligen som en blixt från klar himmel då hon aldrig under vår omsorg hade haft problem med magen innan. Den första veckan när sorgen var som värst kom jag på mig själv med att tänka att jag ville ut till stallet och söka tröst, men det gick ju inte. Det var fruktansvärt att få förlusten att verkligen sjunka in.
Gumman som vi kallade henne blev nästan 25 år gammal och vi fick ha henne i 17 1/2 år utav de åren. Hon har verkligen förgyllt mitt liv och min vardag på alla sätt.
Så tack för denna text! Eftersom du arbetar som medium kan man verkligen lita på att det är sant det du skriver, att våra älskade djur får leva vidare! ❤️ Jag hoppas jag får en påhälsning snart.
Kram
Hej Annelie
Beklagar din förlust av din kära vän – jag vet hur det känns har själv 2 hästar i andens värld och du kan vara lugn din vän kommer att komma tillbaks på ett eller annat sätt kommer du känna av henne- var lyhörd. Hästar är ju speciella och den kontakt man har med dem är mer eller mindre telepatisk – de förstår så mycket och är så kloka. De du kan ta med dig av hennes bortgång är att hon nu tyckte du klarade dig på egna ben och inte behövde henne mer i fysisk form(energi) – hon kommer bära dig andligen igenom detta och i drömmens värld rider ni igen tillsammans 🙂
Jag har ett flertalet gånger förmedlat hästar som kommit tillbaks till sina ägare på mina storseanser och privat seanser och det ger en sådan kärlek i att man vet de lever vidare sida vid sida fast i andlig form .Kärlekens band kan inte den fysiska döden bryta / Kram Jane
Jag förlorade min 19-åriga hund idag. Såg att hon snabbt blev sämre, så allting blev plötsligt akut. Hon va pigg nästan in i det sista. Det var hon och jag de 18 åren jag fick ha henne, vi läste av varandras känslor liksom. Känner att jag varken kan ta bort vatten- eller matskålen idag, känns att hon finns här än, fast hon somnade in på djursjukhuset…
Ia
Beklagar din förlust av din vän
Självklart finns hon andligen med dig i din sorg för att visa hon har det bra nu <3
Kram Jane
För några dagar sedan var vi tvungna att låta någon väldigt speciell få sluta sina dagar. Jag känner att beslutet var riktigt, men även att jag har väldigt svårt att släppa taget. Till historien hör att denna individ gick igenom flera olika sjukdomsproblem, som vi mot alla odds kämpade oss igenom, men till slut fick vi alltså ge upp. Något annat hade inte varit värdigt. Tror att mitt problem att släppa taget beror på just detta att vi har gått igenom så mycket tillsammans. Vi fick 17 år tillsammans dock.
Pil Beklagar din sorg – ja inte lätt släppa taget om våra bästa vänner djuren- det blir speciella band
17 år är lång tid du får glädjas åt att ni fick så många år tillsammans. De band ni skapat kan inte döden skilja så var vaksam när din vän ger sig till känna andligen
Vänligen Jane
Tack för dina stärkande ord. Lät vår högt älskade kanin somna igår och trodde aldrig att sorgen och saknaden skulle vara så total. Tankar som gjorde jag rätt, gjorde jag det för tidigt… men jag gjorde det av kärlek. Att göra det innan han skulle få ont. Han var så speciell, så otroligt snäll. Aldrig har han försökt att bitas, han var så mycket mer än ”bara” en kanin. Tröstar mig med att han nu kan springa fritt på ängarna. Jag älskar honom. Kram till dig
Hej MiaMaria
Alltid tufft behöva ta det där sista beslutet , men du gjorde rätt i det fria hade kaninen aldrig överlevt så länge, vi människor förlänger deras normala tid och det är ju vår skyldighet att ge dem värdiga slut <3 -Vet hur tufft det känns - kram Jane
Hej Jane!
Igår fick jag och min dotter Julia fatta det svåra beslutet att låta vår älskade hund Pörri somna in. Han vägrade gå i trappor och åt inget på morgonen. Hade svåra ledsmärtor och bara flämtade trots värkmedicin. Ledbanden var av. Led han hos veterinären och var han ledsen på oss? Hans kropp skall delta i gruppkremering är det ok för honom?Saknaden är stor. Drömde om min döda pappa natten före. Vad betyder det? Kram, ❤ Inger
Hej Inger
Beklagar er förlust av er älskade hund – vet hur tufft dessa beslut är , men ni gjorde helt rätt
Det är ju vårt ansvar som djurägare att ge dem ett fint avslut precis som ni gjort och jag kan känna tacksamheten från er hund för ni lät han få somna in <3
Djur vet när det är dags och han är tacksam för ert beslut och han led inte hos veterinären.
I kroppen bor inte er hund längre så det spelar ingen roll om han gruppkremeras eller inte.
Pörri är nu med din pappa det var det han ville få dig förstå med drömmen <3
Kram Jane
Gott Nytt År och Stort tack för ditt stöd❤❤❤ ö. Inger Kokko med familj
Jag fick ta bort min älskade katt Tosca i april 2018. Var hos veterinären flera gånger men fick aldrig någon direkt diagnos. Medicinerade med kortison ett tag, men blev bara sämre. Jag hade bestämt.att låta henne somna in hemma med veterinär. Hon blev plötsligt sämre och i.april åter till veterinär. skulle undersökas och jag skulle hämta henne kl 16.30. Det blev inte.så. Jag hann inte fram för att ta farväl.
Förutom sorg och saknad känner jag fruktansvärd skuld att hon somnade in utan mig..Kan inte komma över detta. Finns i mina tankar varenda dag. Känns som ett stort.svek mot lilla Tosca.
Jag älskade verkligen den lilla katten som jag tog från katthem när hon var ca 5 år då. Hon var med mig i 8 år.
Hur går jag vidare
Hon blev.
Hej Kjersti
Beklagar din förlust av Tosca – Våra katter är kloka och hon visste det skulle bli tufft för dig vara med henne vid övergången och hon hade lättare släppa taget då inte du var där- därför blev det som det blev – så ha inget dåligt samvete – det var meningen så <3
Er kärlek emellan gör att ni ses igen en dag då dina egna dagar är till ända och troligen kommer hon visa sig rent andligen hos dig innan dess - så håll utkik <3 //Jane
Hej Jane!
Har dåligt samvete när min hund Pörri hade övervikt. Känns att han kunde ha levat flera år till. Har skrivit tidigare till dig när jag och min dotter Julia måste fatta ett svårt beslut att låta vår hund Pörri somna in på grund av svår värk, som medicinen inte bet på. Förorsakade vi hans ledbesvär när han vägde för mycket? Känns inte bra om det är så, att han kunde ha levat flera år till. Har nog accepterat att vi måste fatta detta beslut, men undrar ändå.
kram,
Inger Kokko
Hej igen Inger
Oroa dig inte för det – inte ert fel- (även om man så klart inte ska övergöda hundar eller katter) Tyvärr är hund o Katt foder inte de bästa som finns i vanliga affärer, alldeles för högt proteinvärden- inte lätt veta det. I Pörris fall verkar det vara ett medfött organiskt fel också på han vilket gjorde han inte kunde tillgodogöra sig det han åt ordentligt(hade han levt vidare skulle ni upptäckt han fått diabetes) Så ert beslut var helt rätt, ni hjälpte han slippa plågas mer <3
Kram Jane
Hej Jane,
Tack för ditt svar och stöd. Hjälper oss i vår sorg. Vet nu att vi fattade rätt beslut. Pörri behöver inte lida mer. Man får ta en dag i sänder och sedan kommer de fina minnena. Vi bestämde ändå att ta hit Pörris urna och det är vi glada för. Han skall begravas vid sommarstugan. Det var den plats han älskade så mycket. Där fick han springa fritt och jaga sorkar etc. Där finns också vår älskade katt Misca. En dag träffas vi alla igen. Men livet fortsätter och vi med det. De fina minnena blir kvar och han finns i våra hjärtan.
Stort tack än en gång och Allt Gott! ö. Inger Kokko med familj!
Det låter som en fin avslutning <3
Hej Jane!
Det blev en fin avslutning för Pörri. Nu tar pappa hand om honom och en dag träffas vi alla igen. Det vet jag?
Tack än en gång!
Kram,
Inger❤
<3
Hej. Vi fick avliva vår älskade hund i lördags och det gör så fruktansvärt ont.. Han var min ständiga följeslagare och vi fick 15 år tillsammans. Hade gjort allt för att få veta att han mår bra och att det var rätt beslut vi tog. Jag saknar honom så fruktansvärt ?
Hej Maria – känner med dig <3
Aldrig lätt behöva ta det där beslutet att de ska få somna in men det är också våra skyldighet som djurägare. du gjorde helt rätt , din hund behövde inte plågas in i slutet tack vare dig och ditt kloka beslut.
Hjärtat hänger inte med i detta och blöder nu - men var vaksam på signaler så ska du se din hund visar sin glädje för dig att han mår bra nu och att du tog rätt beslut <3
15 år är ett långt kärleksband och det kan inte döden bryta //Kram Jane
Hej Jane.
Igår var det dags för våran älskade Kasper att få somna. Han blev 15 år varav jag fick 14 år med honom. Smärtan och sorgen efter min älskade hund känns outhärdlig, det enda jag tröstar mig med är att han hade ont i slutet och var väldigt trött, han var liksom klar här.
Jag hoppas att min älskade lilla kasp kommer och hälsar på, och att han har det bra tills husse kommer och vi får vara tillsammans igen med våra andra nära och kära?!
Han var en sån fantastisk vän som gav så mycket kärlek. Det enda jag hoppas på i livet är att en dag få vara med honom igen <3
Beklagar Kasper för din förlust av din älskade vän .
Med de kärleksband ni har kommer han garanterat att visa dig han är med andligt <3
Vist var han klar 14 år är lång tid ni fick tillsammans och 15 år för en hund är gammalt – vilken tur han valde dig som husse som ombesörjde hans övergång i värdighet <3
Vänligen Jane
Hej!
Vilken fin text,skulle verkligen vara underbart att få träffa sina djur igen,saknar dom så mycket.
För 2 dagar sedan var vår älskade hund smålandsstövaren Rita tvungen att gå över regnbågsbron,och hon var de senaste dagarna jätteglad och hon var glad att träffa veterinären,vilket hon aldrig har varit förut så var hon var nyfiken och hon pratade i ett.
Men det som man undrar över är om hon är arg på oss för att vi lät henne gå. Och man undrar hur hon har det och hur hennes känslor är nu. Om hon var redo att lämna oss.
Jag hoppas hon kommer att hälsa på oss.
P-a
kul du gillar texten – vist kan våra vänner djuren komma tillbaks och hälsa på oss andligen – så var öppen för tecken i från din kära vän <3
Hon är inte arg på er utan tacksam att få avsluta sitt liv värdigt och tacksam för ert beslut //Jane
Hej!
Är så ledsen. Igår fick våran älskade katt Rosa somna in. Hon har besvärats av allergi och kraftig klåda och hon visade tydligt på slutet att hon hade stängt ner. Hon flyttade ut på balkongen och hade alla sina saker där tillslut. Hon var så kärleksfull in i det sista och jag kan inte sluta gråta. Grät dagarna innan redan för jag visste att det skulle bli så. Hon fick healing veckorna innan av en vän och jag hoppas att det lindrade hennes lidande ngt innan hon gick över. Hoppas att hon hälsar på oss och att vi kan känna det.❤️. Älskar henne så min Rosa som bara fick bli 2,5 år?.
Beklagar din sorg Lotten
Aldrig lätt behöva ta det där besluten men du gjorde rätt och känner en tacksamhet ifrån din katt – healingen gjorde henne gott och hjälpte henne i övergången till hennes nya värld utan lidande – och en vacker dag kommer du kunna känna av henne på besök andligen 🙂 //Jane
Tack för trösten denna sida skänkte.
Min älskade hund Nellie ska nu få somna in efter 12 år tillsammans. Hon har haft ett rikt och kärleksfullt liv, de första 6 åren arbetade hon som ”feel-good-hund” på ett demensboende och de senaste åren på landet där vi driver en liten verksamhet med djur och människor. Men hon har nu fått cancer och tacklat av fort den senaste tiden, så nu är det tyvärr dags, och mitt hjärta blöder. Hon är verkligen speciell och så omtyckt av många, jag kommer aldrig att glömma henne och jag hoppas att hon hälsar på mig ofta. Min far gick bort för precis ett år sen och de tyckte mycket om varandra, så jag hoppas att han tar hand om henne där på andra sidan. /Ulrika
Hej Ulrika
Ja du det är tuffa beslut vi djurägare måste ta – men du gör helt rätt i ditt beslut. Förstår Nellie varit en extra kärleksfull hund som en feel-good hund, tänk vilket fint arbete hon har fått göra <3 självklart kommer din far ta hand om henne kärleksbanden finns ju redan där dem emellan och med den kärlek ni har tillsammans ska du se du snart märker av henne andligen - kram Jane
Så fint skrivet Jane, men jag tvivlar så på allt som jag trott på förut. Det har hänt så mycket elände de sista 5 åren i mitt liv, många svek, min mamma dog, väldigt sjuk själv och nu har mina 2 fina kattsjälar 3,5 och 6 år gamla som var mina små änglakatter och kom och tröstade när jag var ledsen också döda. De dog nu inom 5 mån och jag tappar tron på allt, känns som att livet är så elakt och att jag måste vara en dålig människa när jag blir så straffad hela tiden. De var det sista glada jag hade kvar och så försvann de med, överkörda. Har haft andra katter som klarat sig 16 år men de har inte haft denna kontakt med mig. Jag är så sensitiv och de säger jag är medial men jag har aldrig känt av ett enda djur vilket är så synd för det hade hjälpt mig att behålla tron. Hur gör du när tvivlet sätter in, om det gör det för dig❤️❤️
Hej Annika
Beklagar dina förluster av dina katt vänner – inte lätt när de hastigt tas bort fören på det sättet. Ja du livet är tufft många gånger och det är i de perioderna vi växer och utvecklas som mest , även om man inte förstår det just då. Försök vänd det tuffa att söka svar, kanske utveckla dig i din sensitivitet, träffa likasinnade och lära dig förstå allt som händer runt om kring dig. gå en cirkel eller en kurs i andlighet eller medialt så ska du se du kommer förstå och känner när dina katter är närvarande, för det är dom 🙂 – det är endast din tunga sorg som gör du inte känner så mycket just nu- kram Jane
Jag har haft besök på många olika sätt från mina hundar och min häst men vill dela en berättelse om en av mina daghundar, han hade jullov när hans matte ringde och undrade om jag kunde förstå varför han gick in i deras matsal och lade huvudet tungt på en stol.Enkelt, grannkatten som ofta var inne hos oss brukade ligga så på en stol under duken och katten hade precis blivit illa biten, riskerade tassamputation. När katten piggnade till slutade hunden deppa, de kommunicerade på avstånd.
Härligt Helene – tack för du delar med dig 🙂 //Jane
Har läst ditt inlägg många ggr och finner en tröst i den. Fick ta bort min älskade katt Kunigunda för lite mer än 2v sedan. Hon fick hjärtsvikt en andra gång. Hon var sämre denna gången och när jag såg henne i syrgasburen hur hon kämpade att få luft så blev beslutet att låta henne somna in. Kände att det var det rätta,trots att jag hade kunnat offra allt jag hade för att få ha kvar henne. Hade henne i min famn när hon somnade in,det gick på nån sekund. Var ensam med henne efter det och pratade till henne o klappade henne o grät,trots att hon redan var borta. Jag saknar henne så det gör ont o gråter dagligen. Hon var så speciell,alltid i min famn,svarade när jag pratade till henne. Hon var verkligen mitt allt,som min bebis. I 8år hade jag henne i mitt liv. Önskade att vi skulle få fler år ihop. Har henne i en urna och har en liten minneslund plats för henne här hemma.urna ,ett foto på henne och ett ljus. När jag känner mig redo så kommer jag köpa en ny kise av samma ras och hoppas att den kan bli lika go som Kunigunda. Men jag hoppas att kunigunda kommer vara hos mig och visa sig för mig. För hon kommer alltid har plats nr 1 i mitt hjärta.Den dagen jag möter henne på andra sidan så kommer jag gråta av glädje.
Suvi Beklagar din förlust av din kära katt <3
Förstår det gör ont i själen , men vilket bra beslut du tog för din katt , nu mår hon bra igen och springer på gröna ängar ,frisk och lycklig tack vara dig och ditt beslut det är så bästa vänner gör för varandra.
Helt övertygad om att din kisse kommer hjälpa dig finna en ny katt som kan fylla tomrummet efter henne! Och när du minst anar kommer hon besöka dig andligen- kram Jane
Jag mår så fruktansvärt dåligt och känner skuld och att jag svek han. Jag saknar min hund varje sekund som jag var tvungen att avliva:( för att han föll ihop med kramper, vi var ihop i vått o torrt i nästan 14 år. Jag hade inte förberett mig på att en dag kommer den svåra dagen. Jag trodde vi skulle få några år till. Vad hände?? Finns han med mig? Jag hämtade hem honom från veterinären för jag ville inte låta han vara ensam så jag begravde honom på gården där han alltid sprang omkring
Kasperliukas jag kan känna din smärta och jag vet hur det känns – saknade är enorm. Du gjorde helt rätt i ditt beslut och besparade din vän mycket lidande, det är vårt ansvar som djurägare.
Så fint av dig ta med han hem till gården och begravde han där på så vis kan du ha han nära i minne – tänk på att er kärlek kan inte ens döden skilja er åt – så var vaksam när du känner som han är hos dig – då är han det andligen <3
Vänligen Jane
Jag kände en siluett som passerade o jag blev rädd för den kändes större än honom mer likt en människo höjd. Men efter att jag läst allting här kände jag mig bättre. Känns som att jag förstår att jag ska inte sörja mer. Och det tror jag inte han ville heller att jag ska göra. Men jag känner att jag är egoistisk o måste få höra av honom om jag gjorde någonting fel eller om jag var orättvis. Jag lovade honom att aldrig avsluta hans liv. Han skulle få gå vidare själv av ålderdom .. men jag klarade inte av slutet då han krampade och lät så smärtsam
Hej! I fredags var vi tvungna att ta ett mycket svårt beslut att låta vår älskade familjemedlem Alice få somna in efter en tids allvarlig njursjukdom, son blev sämre trots behandling. Hon blev bara 10 år. Jag har alltid trott på andar, men tvivlar på att vi människor kan se och höra dem. På söndagen 2 dagar efter hände 2 konstiga saker. Vill bara höra om det var Alice som försökte kommunicera. Kag var skälv helt tröstlös i flera dagar. Även min man var ledsen. Vi har en katt kvar, Maya som är 9 år. Vi gav henne torrfoder, då gjorde hon något som Alice alltid gjort och som vi aldrig sett Maya göra. Nämligen ta upp torrfodret med sin tass och ta ut från skålen och åt utanför…detta gjorde Maya nu och vi blev förvånade. Senare på kvällen hörde både jag och min man högt krafsande på klöspålen, då hade jag precis sett Maya sova djupt i ett annat klätterträd som vi har. Jag gick upp och då sov Maya tungt och låg exakt som innan uppe i sitt träd. Jag trodde jav blivit knäpp. Men min man var med och hörde och såg samma. Kan detta varit Alice som försökt kommunicera med oss? Med vänlig hälsning, Linda
Linda Beklagar er förlust av Alice <3
Alltid svårt då våra vänner djuren måste gå.....
Men vist var det hon som kom på besök för ni ska förstå hon lever vidare och hälsar på er ibland - hon vill trösta er såklart
Vänligen Jane
Tack för din fina text. Vi fick låta vår älskade hund Sharik somna in igår morse. Det blev tyvärr dramatiskt men jag var med honom hela tiden. Han blev nästan 15 år. Vi adopterade honom från Ryssland då han var åtta år, där han levt ett tufft liv. Men trots skottskada, bortskurna öron och ärrig nos var han den finaste själ som går att tänka sig. Lojal och kärleksfull från första början och så otroligt klok. När jag såg honom på bild och video visste jag direkt att det var honom vi skulle ta hem. Nu sitter jag bara och gråter och önskar att jag fick en liten stund till med honom. Önskar av hela mitt hjärta att vi ska få träffas igen och att han ska visa sig för mig så jag får veta att han har det bra även utan oss. Finns det något jag kan göra för att få kontakt med honom?
/Sofie
Sofie beklagar din förlust av din kära vän – det är alltid tufft behöva följa dem i deras sista andetag <3 Men vilken fantastisk tur ni haft som möttes och fick många år tillsammans.
Er kärlek emellan kommer föra er tillsammans igen - ha tålamod och lyssna in i hjärtat så känner du när han är nära - blunda gärna och tänk i kärlek på han så ska du se du kommer känna hans närvaro <3
Vänligen Jane
Tack! Efter tre dygns intensiv sorg som gjorde fysiskt ont så lättade det plötsligt. Inte så att jag inte är ledsen längre, men jag kan tänka på honom med glädje och tacksamhet och jag får inte längre hugg i magen då jag ser sådant som påminner om honom. Jag ser bilder av att han är glad, vilket glädjer mig otroligt. Känner mig både förvånad och lättad, men också nyfiken och lite förvirrad, är det något som händer med själen efter några dagar? Vändningen kom så plötsligt….
Hej igen Sofie
Vad härligt du kan känna glädje lita till att det är hans glädje du känner hur han mår nu <3 - Ja det tar ungefär 3 dygn för själen att lämna vår atmosfär - helt o fullt - brukar man säga så det var det du fick erfara och känna hans glädje i mentala bilder till dig härligt <3
Hej Vet inte om den här tråden är aktiv men jag skriver ändå! Vill tacka för en underbar sida! Har läst här om o om igen för att få tröst. Den 1/6 var vi tvungna att släcka ett av ljuseni vårt liv! Lilla älskade Maja vår kärleksfulla underbara lilla vakthund ! Som vaktade tomtgränsen, kollade på ekorrarna o fåglarna nästan hela dagarna, En liten blandrastik Phalene,tibbe o cocker! Helt underbart vacker o mjuk! Jag tror att min själ går sönder efter längtan, det är ert stort hål i mitt hjärta av längtan efter henne! Hon fattas oss varje stund, Hon var med oss i nio år. Molly hennes livskamrat är 11 år . Hon var lite dämpad de första dagarna men verkar som vanligt nu. Hur mycket vet Molly?
Har Maja det bra? Vi kommer väl att ses?
Vill så gärna ha en liten hälsning från henne
Livet känns så tomt o tungt
Hej Rose-Marie
Beklagar din stora förlust av din älskade vän – hållet i hjärtat du känner är den kärlek som fann er emellan så stark är den. Den fortsätter även efter det vi kallar döden så ert kärleksband emellan kommer föra henne tillbaks till dig andligen. så en vacker dag då ekorrar och fåglar för ett himla liv då vet du hon är där 🙂
Molly vet så klart våra djur ser mer en oss och därför hennes sorg inte är lika lång som din.
Härligt sidan har gett dig tröst det är det som är meningen – smärtan för dig kommer finnas där men tiden gör det mindre ont
kram Jane
Tack för att du tar dig tid och svarar och bryr dig?Det betyder så oerhört mycket
Jo jag har fått tecken. Någon morgon efter hennes död så väktes jag kl 04 av ekorren som tjattrade energiskt! Detta pågick till o från hela dagen. Har inte hört något liknade förut och inte efter detta heller.
Såg oxå två fjärilar på blommorna vid hennes grav då jag uppmärksammade dem flög båda ner och satte sig på marken ovan hennes gravplats.
Men varför kunde jag inte få vandra med henne en tid till?
Varför skulle hon få juvertumörer, cancer mm?
Skulle så gärna vilja förstå ? Förstå allt . Just nu förstår jag inget
Har ju en tro på att själen lever vidare men får ingen tröst i det ändå
Bara mörker
Tack snälla Jane att du svarar och bryr dig? Ja vi har nog fått många tecken redan! Morgonen efter väcks jag kl 04 av att ekorren tjattrar enormt, dessutom höll han på nästan hela dagen ! Har aldrig hört det tidigare och inte efter det heller!
Två fjärilar satt på blombuketten vid Majas grav så underligt och då jag stannar o uppmärksammar dem flyger båda ner o sätter sig på Majas grav o sitter där en stund
Förstår bara inte varför hennes liv skulle bli så kort? Ville så gärna vandra med henne några år till?
Kram o ännu många tack för att du kommenterar o bryr dig?
Men så härligt Rose-Marie då har du redan fått många tecken 🙂
Ja du varför en del får längre liv här o andra inte det kan man fråga sig , min egna första hund blev endast 2 år 🙁 men det man får säga är att det satt djupa spår och troligen en stor själslig utveckling för mig liksom för dig nu <3 Klart jag bryr mig , kramis //Jane
Hej Jane. Jag valde att avliva min älskade hund, Posse för några dagar sedan. Min sorg är oändlig och jag plågas mycket av tvivel om mitt beslut var rätt eller fel. Har redan sett honom två gånger efter hans död. Han var glad både gångerna. Dagen efter hans död var han med när jag var ute och springa och i morse väckte han mig glad som alltid för att det äntligen var morgon och jag vaknade. Han var inte besvärad av sin dåliga kropp längre. Allt han ville när han levde var att vara tillsammans med mig och även om hans kropp hade blivit svag var han glad när vi bara var hemma, tillsammans. Men han var också ledsen över att inte kunna springa med mig mer och leka med min yngre hund Atlas. Jag beslöt att det inte var bra för honom att leva mer med den kropp även om han var glad ibland. När han somnade in hos veterinären kände jag att han inte ville lämna mig. En sak jag inte kan sluta oroa mig för är var han är när jag inte ser honom. Är han ensam och ledsen för att jag inte ser honom? Är han ett olyckligt spöke fångad, som inte kan lämna mig i denna värld för att allt han vill är att vara med mig? Eller är han i en annan dimension där tid inte finns, där den dåliga kropp inte begränsar honom mer och är han lycklig? Det sista jag sa till honom när han dog var “vi ses, jag kommer alltid tillbaka”. Det sa jag alltid när jag fick lämna honom ibland. Jag tror på att vi kommer vara tillsammans igen efter min död. Jag saknar honom så det inte kan beskrivas. Och tankarna om att jag kanske kunde ha haft honom kvar ett tag till för hans skull plågar mig. Och tankarna om hur han mår nu plågar mig för att jag inte vet när jag inte ser honom.
Hej
Beklagar din stora förlust av din älskade vän <3
Ja inga lätta beslut vi djurägare måste ta , tyvärr . Men du gjorde helt rätt, man ska inte låta djuren lida. Han har det bra nu och vet att du tänker på han varje dag med kärlek och det är den kärleken som gör han kommer tillbaks till dig och vist kommer ni ses igen den dagen det är dags för dig . Då kommer han komma dig tillmötes.
Han är inte ensam och han har inte fastnat någon stans - han är tillsammans med de dina som redan är där på andra sidan och han mår topp 🙂 så oroa dig inte .
Kram Jane
Förlorade min älskade katt idag.
Är så ledsen men finner tröst i att läsa att de finns med en andligen.
Jag kände en stor sorg i natt och fick till mig namnet på min hund som gick bort för många år sedan. Detta var innan jag visste att han ej fanns kvar i livet. Kan det ha varit då som min katt gick bort? ❤️
Hej Eija
Om du känner det var i det ögonblicket din katt gick bort (hem) så är det så – och vist får vi se dom igen – tyvärr så är smärtan jobbig efter våra kära vänner – jag själv miste min hund Rocky den 18 augusti – smärtan är bedövande även fast jag vet de lever vidare – så man får tillåta sig sörja och vara ledsen när man mist sin bästa vän <3
Tack Jane! ❤️
Ja smärtan och sorgen är enorm.
Jag har beställt boken all pets go to heaven,
Har hört att den ska vara en tröst att läsa.
Tack för att denna sida finns! Har läst och fått lite tröst av alla inlägg. ❤️
Hej och tack för din otroligt fina å trösterika text ! Det värmer i hjärtat att veta att våra små vänner kommer tillbaka till oss. Har själv hört en av mina katter, bara dagen efter han lämnade oss.
Men idag har jag tung sorg i hjärtat. Var tvungen å låta min älskade kisse gå häromdagen. Bara ett år å hade ju bara börjat sitt liv. Är så tyngd av dåligt samvete då hon av olyckshändelse råkade få i sig ett russin. Hon drabbades av kraftig förgiftning. Man gjorde allt för henne hos veterinären men när hon bara blev sämre var jag tvungen å släppa henne. Satt med henne i famnen innan hon fick somna. Hjärtat är krossat, det var ju inte så här det skulle sluta. Saknar henne så mycket !
Mvh Linda
Något jag tänkt på nu i efterhand, är att jag bara någon dag innan hon blev sjuk, fick en konstig tanke. När jag tittade på henne, fick jag en tanke om att jag snart kommer förlora henne. Den tanken slog jag bort, tänkte att hon är ju fortfarande alldeles för liten för det. Hennes hastiga bortgång blev en fruktansvärd chock ?
Beklagar Linda <3
Inte visste jag katter kunde dö av russin , vad hemskt för dig
Men du gjorde rätt att hjälpa henne över regnbågsbron så hon slapp plågas - ja ingen ålder men du ska se hon kommer andligen tillbaks och hälsar på - Du hade ett varsel om hennes sjukdom som en förberedelse
Kram Jane
Tack snälla för ditt svar ❤
Ja russin är jätte giftigt för både hund å katt, vindruvor med för den delen. Därför vill jag gärna varna andra för det. Jag visste ju det sen tidigare, men ändå råkade min kisse få i sig ett. Om man bara kunde vrida tiden tillbaka å förhindra ?
Idag kom den tilltänkta kompisen till min kisse. Han kom i rätt tid, han lindrar sorgen lite, samtidigt som ingen kan ersätta henne. Kanske hon kommer hit å leker med honom ändå ❤
Hej. Detta är ett gammalt inlägg som jag kom över i allt mitt desperata googlande om bevis från andevärlden.
Jag vet inte om du längre läser dkna kommentarer här, men ditt inlägg är ett av alla som hjälper mig just nu.
Jag har nyligen förlorat min näatan 15 år gamla katt. Han har varit med mig sedan han va 8 veckor gammal och varit en bästa vän genom toppar och dalar i livet.
Jag fick ta det tunga beslutet efter att han varit kroniskt sjuk i 5 år, men ändå kunnats hålla uppe hälsan med hjälp av specialfoder. Till slut gick det inte mer och han blev akut sjuk. Veterinären tyckte att det var bättre att avsluta lidandet.
Han var verkligen min ögonsten och det gör så ont i varenda millimeter av min kropp.
Barnen vill så gärna ha en ny katt och jag tittar ofta på annonser för att på något vis göra mig vän med den tanken. Men så fort det känns som att vi hittat en som skulle kunna få flytta in här, så säger huvudet och hjärtat stopp. Jag klarar inte av att ta beslutet om en ny kisse och jag känner mig så otroligt elak mot mina barn som inte önskar något hellre. Men vad jag än hittar så är det ju inte min vän.. jag kan inte sluta jämföra.
Jag letar och letar istället efter tecken från honom. Jag pratar högt med honom ibland och önskar så att han kunde ge mig något från andevärlden. Att jag kunde se, känna eller höra honom. Men det är så olidligt tomt och tyst och jag tappar hoppet om att jag kommer få träffa honom igen en dag..
Det gör mig så innerligt ledsen enda in i benmärgen.
Jag hoppas verkligen ändå att du har rätt. Att han finns där och att han känner hur mycket jag älskar och saknar honom.
Jodå lotta vist läser jag inläggen även om jag skrev bloggen för länge sedan – Beklagar din förlust av din kära vän – vet hur det känns Mina katter blev 21 respektive 23 år . 15 år är lång tid att vara sida vid sida och förstår du känner det tomt efter han , men lugn du kommer känna hans närhet , mina katter hoppar gärna upp i sängen (andligen) och jag kan känna hur de lägger sig på mig som de brukade – det är mysigt. Kanske blir det liknande för dig 🙂
När jag själv miste mina kära hundar för ungefär 9 år sedan kände jag ingen mera hund men min fina Orina ledde mig till en ny hund som Jag fick älska i 9 år Rocky har precis klivit över regnbågsbron nu han med tyvärr vilket var som en chock – men jag vet han lever vidare i andens värld och att vi ses igen . – Likadant kommer det bli för dig låt din gamla Katt leda dig till en ny som han valt ut för er – var lyhörd så kommer en katt med samma kvalitéer som den katt du mist och du kommer känna igen beteenden som liknar din kära väns.
Låt dig Sörja men mins han lever fortfarande vid din sida , fast du inte ser han försök känna han i ditt hjärta och låt en ny liten Kisse få vinna ditt hjärta – Kram Jane
Det gör så fruktansvärt ont. Igår hittade jag min älskade katt överkörd. Hon var troligtvis påväg hem efter att ha jagat på andra sidan vägen, något hon älskade att göra.
Jag skaffade henne efter att min mamma gått bort o efter skilsmässan från min exman. Jag blev så otroligt ensam då, efter att en stor del av min umgängeskrets försvann i o med skilsmässan.
Min intelligenta katt kände på sig när jag behövde tröst. Då la hon sig på mitt bröst o spann så hela bröstkorgen brummade. Smärtan la sig sakta. Det var hon o jag under en period.
Sen träffade jag en ny man o har flyttat tillsammans med honom till en ny ort. Min katt trivdes otroligt bra här men faran var vägen som hon korsade för att jaga på andra sidan. Jag har så dåligt samvete att jag flyttade hit! Jag skulle haft henne kvar om jag flyttat någon annanstans eller bott kvar där jag bodde med henne.
Vi hade en särskild kontakt. Vi kunde ”prata” med varandra. Jag kunde få en stark känsla när hon ville mig något, o jag kunde sända tillbaka.
Vi begravde henne o när jag stod vid graven så fick jag en stark bild av henne där hon befinner sig i en skog. Hon hoppar efter en sork eller liknande, o precis när hon landar så har hon hoppat över till en enormt ljus skogsplats o jag känner hennes enorma glädje o frid. Den bilden kommer jag bära med mig.
Men jag saknar henne så det gör ont o undrar om hon kommer hälsa på mig någon gång. Jag älskade henne så.
Beklagar din förlust och förstår det måste varit smärtsamt hitta henne så . Våra husdjur är ju våra bästa vänner sända från gud/skaparen för att hjälpa oss känna kärlek och trygghet och en hjälpare i nöden . Din katt kom in i ditt liv när det var mycket sorg i ditt liv och hjälpte dig över detta – Att din katt nu lämnade jordelivet är ett bevis på du nu klarar dig själv du är läkt ifrån det som var då. Min känsla med just ni katt var att den hade en sjukdom som skulle blivit lång och plågsam så denna övergång var en kärleksgåva från andra sidan – hon är med din mor nu och har det bra – er kärlek emellan kommer göra du kommer känna av henne i bland och troligen tillsammans med din mor 🙂 Håll kvar den blid som hon gav dig hon har frid och glädje nu – kram Jane
Tack Jane för ditt svar! Jag får en väldigt stark förnimmelse av henne när jag är ute i trädgården, framför allt när jag varit borta o kommer hem, eller som nu på morgonen när jag vaknat o gått upp. Då ville hon att jag skulle gå en sväng med henne i trädgården. Hon kändes glad men bekymrad över hur jag mådde. Jag försäkrade henne att jag mådde bra, trots att jag var ledsen. Då sprang hon vidare för att jaga, som hon brukade göra på morgonen.
Något som jag kände nu var att hon inte längre hade ont. Hade hon en smärta i kroppen som hon bar på innan hon gick bort, något som hade med den sjukdom du skrev om att göra? Känner det som att det kanske hade med magen att göra?
Jag är väldigt tacksam att du svarade mig.
För några månader gick våran hund bort hastigt hemma, ca 1 vecka efter så la ja dottern låg bredvid henne i sängen, då känner jag något som lägger sig vid mina ben , , någondag efter så går jag upp tidigt, gör kaffe resten av familjen sov även våran andra hund, då hör jag små tassar som går i köket , vänder mig om, ingen där, .. idag nu ca 6 månader efter händelsen, så städar jag , sen ser jag i ögonvrån att våran kille sitter på sin plats i soffan , men sen när jag tittar igen är han inte där. Jag vet att han är med oss, känner ju närheten ibland. ❤️
Frup tack för du delar med dig – så fint <3
Hej har läst här för att jag vill så gärna tro att min rottis pojke finns kvar hos oss . För en vecka sedan blev han akut sjuk . Jag fick låta honom somna in . Han blev 12 år . Sigge var en underbar hund och jag är så rädd för att vi svek honom . Att jag skulle bett veterinären försöka rädda honom . Han ramlade ihopa förmodligen stroke och mådde mycket dåligt . Var med honom hela vägen och han tittade på mig med samma stora kärlek han alltid gjort . Min dotter är helt knäckt och tog sigges död mycket hårt . Första natten kände jag hur han hoppade upp i soffan . Hörde ett skall . Min dotter med . En del nätter sover jag inte ser honom o hör honom . Igår fick vi hem honom askan .jag arbetade natt och min dotter skriver att hennes tända ljus flippade ut helt . När hon sa hans namn lyste de upp 10 gånger mer och rörde sig som en svans . Kan det vara honom . Jag hoppas . Älskar dig min fina rottis kille . Vänligen åsa
Hej Åsa
Beklagar er förlust av er älskade vän – inte lätt särskilt då det går så snabbt . -det hade inte gått rädda han så var lugn ni gjorde det som krävdes av er – du var med hela resan med er hund – det är kärlek och det är den kärleken som gör att han nu visar han hälsar på er och tröstar er – så vist är den han 🙂
Vänligen Jane
Hej våran lille hund Zigge blandras maltes shishutsi lahapso blev i hjälbiten på en promenad av en Amstaff Zigge blev vara 5 år men några dagar efter kände jag elektrisk stöt genom hela kroppen, vet inte om det var mellan sömnn o vaken men har aldrig känt så var det något tecken?
Oj så tragiskt öde för Zigge – beklagar <3
Hade själv en likadan blandning de är så fina 🙂
Om du kände det var ett tecken från Zigge så var det det - det är ju precis mellan sömn o vaket man kan få dessa tecken - så lita på det var han //Jane
Hej!
Jag fick ta farväl av min älskade hund Snobben i förrgår och det känns som att hjärtat ska brista, tårarna rinner och jag får som panikattacker lite då och då.
Vi fick nästan 15 1/2 år tillsammans och jag saknar honom så otroligt..
Vi har tävlat agility, han var med i stallet och vi har upplevt många äventyr tillsammans.
Jag trodde att jag skulle förlora honom förra sommaren då han fick en ”stroke” och sedan det man varit rädd för alla år, han blev biten av en huggorm, han klarade sig genom allt men det tog på hans kropp, han hade även problem med sina höfter.
Syn och hörsel försvann med men han lärde sig att hitta i lägenheten ändå.
Även fast det inte fanns någon annan väg att gå och han nog fick stanna längre än han borde ha gjort, för att jag hade så otroligt svårt att ta beslutet, så känns det så jobbigt.
När han fick lugnande hos veterinären när han skulle få somna in så blev han jätteorolig så de fick ge en dos till, då blev han lugn. Men det plågade mig att se honom så orolig.
Och att bara lämna honom, han hade ju somnat in men det kändes ändå som om jag bara övergav honom.
Det som plågar mig mest är att jag inte vet vart han är nu, har han det bra, kan han se mig och får vi ses igen?
Hittade din sida och fann en oerhörd tröst i att läsa alla kommentarer samtidigt som tårarna kom igen.
Ursäkta långt inlägg men skulle bli så glad om det fanns någon tröst att få.
Mvh Becca
Hej Rebecca
Beklagar din stor förlust av din bästa vän <3 - det är alltid jobbiga
beslut att ta och du gjorde rätt låta han få sova då hans kropp var för sliten. en dag kommer du känna hans närvaro och tacksamhet för att han slapp lida.
Han är i andens värld med de dina som också finns där och när det är dags kommer han dig tillmötes och ni får återse varandra igen 🙂
Vänligen Jane
Tusen Tack för du tog dig tid att svara, det betyder jättemycket för mig <3
Kram Rebecca
kram <3
Min älskade katt som vi haft sen han var kattunge för 14 år sen blev hastigt sjuk för drygt en månad sen. Trots först sjukhusvård och sen medicinering hemma blev han inte bättre. Vi hade fortfarande lite hopp men på återbesök hos veterinären sa de att prognosen inte såg bra ut , han skulle kanske inte klara en operation. Vi stod inte ut med tanken på en stor bukoperation och även om han klarade den så var det ju inte säkert att det gick att bota honom så vi tog beslutet att låta honom somna in. Han har alltid avskytt att vara hos veterinären och brukar vara arg trots lugnande. Denna dagen var det som han förstod. Han gick utan tvekan ur sin bur och lade sig på bädden på britsen där han skulle få somna. Det kändes som han tyckte det var dags. Vi höll om honom när han somnade. Hoppas han kände att vi tog beslutet av kärlek. Vi har alltid gjort allt för honom och han har haft ett bra liv hos oss. Jag vet att det var rätt beslut, men jag saknar honom så mycket. Hemmet känns plötsligt inte hemtrevligt längre. Vi skrattade så mycket åt honom och hans roliga upptåg. Han fattas oss! Hoppas han älskade oss lika mycket som vi älskade honom. Skulle så hemskt gärna vilja att han ger sig till känna.
Beklagar din förlust av din Katt Sannepanne – men vilken tur din Katt haft som haft er som ägare som gjort allt rätt – känns som han viste att få somna in och det var en befrielse för han – själklart kommer ni småningom att känna av er älskade katt – kram Jane
Tack snälla för svar, det betyder mycket.
Kram Sannepanne
Tack för den här sidan, hittade hit nu och finner tröst i denna svåra stund. Vi fick låta våran älskade hund Ozzy somna in i onsdags efter en lång tids sjukdom. Det blev en tuff sommar men både vi och veterinärerna valde att kämpa för Ozzy in i det sista då vi tyckte att han var för ung för att somna in, och vi hela tiden höll hoppet uppe om att han skulle må bättre snart och få ett par lyckliga år till här med oss. Medicinerna hjälpte inte vad vi än testade och till slut blev han bara sämre och sämre och det kändes som om han själv berättade för oss att han inte längre orkade. Vi ville självklart inte att han skulle lida så vi beslutade oss för att låta honom få sova innan allt skulle förvärras ytterligare. Ozzy har varit mitt allt och tomheten efter honom är fruktansvärd, livet är inte komplett utan honom. Nu undrar jag om han har varit besviken på oss för att vi inte släppt taget tidigare eller förstod han att vi ville göra allt för att hjälpa honom? Har han kämpat och bitit ihop så länge för vår skull? Var det jobbigt för honom att se oss så ledsna de sista dagarna och visste han om att det var honom vi sörjde?
Strax efter att han somnat in och vi lämnat honom kom en citronfjäril och visade sig för oss. Ozzy älskade att springa efter fjärilar så vi tolkade det som att det var Ozzy som ville visa oss att han nu fått frid och kunde ”flyga fritt”. Sen hände ytterligare en sak igår kväll när vi satt i soffan, plötsligt börjar en lampa att blinka, strax därpå börjar tv:n hoppa mellan kanalerna utan att vi gör något. Var det han som ville visa att han fortfarande är med oss? Tacksam för svar då tankarna bara snurrar i huvudet just nu.
Hej Ozzyz Matte – vad fint du hittat sidan och finner tröst i det .
Det är aldrig lätt låta våra vänner få somna in – men tyvärr våra skyldighet som djurägare . Att inte veta om man väntat för länge eller inte är tufft jag vet själv hur det känns . Men du ska veta att allt har sin gilla gång och ni behövde den tiden tillsammans innan det var dags – så ha inte dåligt samvete. Ozzy viste det var dags han inväntade er bara 🙂 och ja vist är det tecknen som du sett han – han vill ju ni ska förstå hur bra han nu mår och tackar er för befrielsen <3
Vänligen Jane
Tack så mycket för svar, det värmer att få höra dessa ord 🙂
Hej Jag tycker det ploggen bra att läsa jag har forlorat min älskling katt 🐱 jag kunde bäretta min historia om min katt 🐱 men jag är inte so bra att skriva Svenska so jag tror ni vill inte fatta vad jag skriver
Min katt heiter busen och min katt okte to andra sidan juli 2020
Litid meir info om busen det var moped som sjörte över min katt 🐱 backbened var broked och jag tror hryggen var skadad jag okte to djur akkuten och min goa katt var somnad inn juli 2020 fortfarande jag thenger gjörde jag rätt jag tycker att jag har dödad min katt det var svort att forlora busen fortfarande saknar min goa katt 🐱
Hej Asgeir
Inga problem förstå dig – Beklagar din förlust av dina kära katt Busen.
Nej du har inte dödat din Katt den led och du hjälpte Busen att inte plågas mer- Busen lever vidare i andens värld och var vaksam ska du se du kan känna av din katt andligen – kärleken emellan er är så stark så det kan inte ens döden ta bort banden emellan er . <3
Tack de orden värmde, avlivade min hund för några dagar sedan. Skulle vara ett vanligt veterinärbesök för att förlänga recept som slutade med något helt annat. Vi fick nästan 14 år tillsammans i ut och skur.
Åhh så jobbigt beklagar Jonas – måste blivit en lite chock för dig
14 år är en lång härligt tid tillsammans -bevara dem i ditt hjärta så kan du känna din väns andliga närvaro
Vänligen Jane
Hej! Att läsa alla berättelser här gjorde mej lugnare Tack för det! Har letat efter svar om djuren o andra sidan då min lilla älskade papillon vovve fick somna in igår eftermiddag 17.45 i min famn.
Hela min värld stängde ner o jag vet inte hur jag ska klara av livet utan min lille fisevovve som gjorde mej så evinnerligt glad varje dag o sov hos mej, han ville vara mej nära jämt. Nu kan jag inte släppa att det blev så här, att han undrade vad som skulle hända hos veterinären o hur han kände då när det blev dags, att jag övergav honom på nåt vis, vad han tycker o tänker nu? Kan inte sluta gråta o skulle vilja följa med honom, han är mitt allt💕
Mona beklagar din förlust av din vän – Ledsen jag inte kunnat svara fören nu – vi har haft lite problem med vår hemsida.
Min bestämda känsla är att våra vänner djuren ser att vi hjälper dem över till andra sidan är en befrielse för dom, så även med din fina vän tro inget annat <3
Du ska se han kommer ge dig tecken på att han nu är glad och lycklig och vill du också ska vara det - känns som han kommer hjälpa dig hitta en ny hundvän när du känner dig redo
Kram Jane
Hej! Igår kom dagen vi bävat för då vi var tvungna att låta vår hund Malte somna in. Han var en Golden retriever på 13 år. Väldigt klok och fantastiskt snäll. Jag hoppas att han känner frid och är med våra nära och kära där uppe. Önskar av hela mitt hjärta att han kommer och hälsar på oss. Just nu är sorgen väldigt stor!
Hej Maria
Beklagar din stora förlust av din kära vän <3
självklart kommer han hälsar på när han och ni är redo - kram Jane
Vår katt Nisse som lämnade oss 17 år gammal och räddade en gång mitt liv när det börjar brinna.jag saknar.sömnen hörde jag Nisse sade.han han .möter mig när det min tur lämna kroppen.hsn sade ser mig och älskar mig.
Vad härligt din Nisse förmedlat sig till dig – det är kärlek <3
I måndags blev min älskade hund TIndra helt plötsligt konstig och gömde sig under sängen. Hon ville inte komma fram. Hon var på landet hos min mamma eftersom hon löpte igen och jag har en okastrerad hanne hemma. Mamma blev orolig och ringde mig och sa att TIndra inte mådde bra. VI åkte in till Strömsholms djursjukhus direkt där dem röntgade henne. Hon hade fått livmoderinflammation och livmodern hade spruckit. Tindra akutopererades och klarade operationen men vaknade inte riktigt ur narkosen. I tisdags försökte veterinärerna allt men hennes organ, njurar mm orkade inte och det fanns inget val än att låta henne somna in i famnen på mig och min dotter. Jag frågade veterinären minst 20 ggr om dem verkligen inte kunde rädda henne men dem sa nej. Jag är otröstlig för det känns som om jag svek henne. Veterinären sa att om jag hade kommit in en dag tidigare så hade hon överlevt. Känns som om det var mitt fel att hon gick bort. Hon hade kunnat leva 10 år till. Det var min okunskap om denna sjukdom som gjorde att jag inte reagerade på att hon löpte igen bara 1-2 mån efter förra löpet. Jag borde ha förstått att något var fel. Jag vet inte vad jag ska ta vägen för jag är helt förkrossad av smärta och kan knappt andas. Jag skulle ge mitt liv för att få henne tillbaka. Hur ska jag överleva detta? Hur kan jag få kontakt med Tindra igen? Jag vill ha henne hos mig…jag har tre av hennes söner hemma och dem letar efter henne hela tiden och vi bara gråter och gråter. Hur ska jag kunna leva utan Tindra?
Hej Annelie
Förstår din smärta – det är olidligt mista sina kära vänner djuren och som i ditt fall akut är väldigt omskakande <3 Beklagar verkligen din Tindra <3
Ibland när det är dags spelar ingen roll vad man gör eller inte gör – Tindras tid var ute- det var meningen hon skulle över till andra sidan livet. Hade inte spelat någon roll om du kommit in någon dag tidigare det jag kan känna med henne är att det var fler fel än bara inflammationen – så var inte ledsen du hade inte kunnat gjort något för att förhindra.
Tindra är där hon ska vara nu och med den kärlek ni har emellan så kommer hon göra allt för att få dig förstå hon finns med andligen- hon har inga" hard feelings" över det som hänt bara en massa kärlek till dig och din familj och en dag möts ni igen i andens värld – Kram Jane
Tusen tack Jane för ditt svar. Dina ord gör det lite lättare. Jag önskar bara att jag hade förmåga att se henne, höra henne och känna hennes närvaro. Är det en förmåga som man kan öva på?
Kram Annelie
Absolut kan man öva upp den förmågan – tycker du ska börja med att sätta dig och blunda och be henne komma nära dig och visa sig för dig på det sett hon kan – kanske får du då förnimma hennes närvaro efter ett tag – övning ger färdighet – lycka till Kram Jane
Nu på måndag ska vår lille Eskil (chihuahua/papillon) somna in. Vi tror att han är smärtpåverkad, för att han har dragit sig undan från oss ett bra tag nu och blir ofta aggressiv om någon rör honom mm. särskilt barnen. Han vill inte gå ut längre heller, utan gömmer sig för att slippa och går jättelångsamt när han väl är ute.
Men inne följer han mig nästan överallt i lägenheten, blir jätteglad när vi varit borta och kommer hem och han gör allt för något ätbart; vacker tass, sitt, ligg, vänta mm. Då skuttar han som en valp och viftar entusiastiskt med svansen. Pga dessa tillfällen tvekar jag.
Smärtan som vi tror han har, kommer från hans tänder. Vi opererade bort 14 st för några år sedan, men nu har resten också blivit dåliga.
Han finns ju fortfarande kvar hos oss just nu, men jag undrar om du kan känna in om det är rätt beslut att låta honom somna in? Jag kanske tvekar för att jag inte vill förlora honom… Men jag vill definitivt inte att han ska leva med smärtor.
Jag har genom åren märkt att jag har en viss förmåga att förnimma saker och ting och fått övertydliga budskap från andevärlden vid flera tillfällen. Jag hoppas att han kommer finnas med mig alltid. Tror du det?
Mvh, Nicci
Hej Nicci
Svårt beslut du står inför och jag tycker inte du själv ska ta det beslutet – låt en veterinär avgöra om det är dags eller inte . liksom människan klarar sig djuren också utan tänder 🙂 Jag antar han är gammal men som du säger verkar ändå livsgnistan finnas kvar där .
Självklar ska han inte leva med smärta – men låt veterinären avgöra beslutet. Hur det än blir så kommer han ju andligen alltid finnas med dig <3
Vänligen Jane
Tusen tack snälla Jane för ditt svar. Vi hade pratat med veterinären ordentligt innan, men man tvekar ju ändå och hoppas på någon mirakulös vändning…
Men vår lille “räv” somnade in i förmiddags, lugnt och stilla hos veterinären. Det var fruktansvärt, men ändå så fint och värdigt. Både jag och min man var med hela tiden, smekte och pratade lugnande med Eskil. Jag tror han kände att vi fanns där med honom in i det sista. <3
Mvh, Nicci
Nicci beklagar er lille vän – men så fint avslut han fick – vad fint av er vara med på sista färden <3 självklart kände han er närvaro - nu är det bara vänta på att er kärlek emellan gör att han kommer till er igen andligen <3
Vänligen Jane
<3
Vilken fin text. Tårarna rinner av glädje och hopp när jag läser den. För 10 år sedan tittade jag på en liten hund som då var cirka 9 månader. En liten blandrastjej vid namn Svea. Det sades att det var en blandning mellan jämthund och collie och hon såg ut som en liten gatuhund. Hon var så rädd för allt och alla och det enda hon kunde göra var att skälla. I sitt första hem, då som liten valp, låstes hon in i en bur i familjens källare. Efter ett tag ville man inte längre ha henne så hon blev en besvärlig omplaceringshund. Hon var ute på blocket, hon var i flera hem på försök men ingen ville ha henne eftersom hon var så rädd. När ja besökte Svea första gången hade jag inte för avsikt att skaffa hund utan ville bara se vad det var för en liten krabat. Efter stund i jourhemmets trädgård kommer hon försiktigt fram till mig och tar en godis som jag håller i munnen mellan läpparna och samtidigt ger mig en liten puss. Det har aldrig hänt förut sade man. Det var min älskade lilla Svea som valde mig så jag hade inget val. Det här blev det bästa som hänt mig.
Trots många svårigheter med att få Svea att känna trygghet och tillit till människor så vann hon till slut allas hjärtan. Jag var så stolt och lycklig över min fina lilla gumma och vi hade det så mysigt ihop.
Den 11 augusti somnade min älskade Svea i min famn på golvet hos veterinären. Hon kom och satte sig i mitt knä och trodde hon skulle få en vanlig spruta. Det var inte meningen att det skulle ske vid besöket men allt gick så fort när veterinären berättade att provsvaret inte var bra och att hon lider. Jag hade ju hoppats på att Svea i jag skulle åka hem igen och vi skulle få ro om varandra. I mars tog man bort godartad juvertumör men sjukdomen kom snabbt tillbaka som elakartad i både juver och lungor. Det gick så fort. Hennes lilla huvud blev tungt mot mitt bröst och tiden stannade.
Mitt liv tog också slut den dagen. Jag gråter varje dag och orkar inget för jag saknar min underbara lilla tjej som gav mig allt. Igår gick ut i trädgården och fann ett litet ben som Svea gömt. Det gör så fruktansvärt ont i själen när man i sin sorg inte kan få tröst av den som alltid funnits och givit tröst.
Mitt hopp är nu att Svea kommer till mig och på något sätt visar att hon mår bra och väntar på mig.
Med vänlig hälsning
Anders
En förtvivlad husse som saknar sin ängel Svea.
Tack Anders för ditt fina inlägg man känner verkligen kärleken er emellan – ber om ursäkt för mitt svar dröjt – men mitt liv kom emellan.
Ja det är så tufft mista sina bästa vänner , hualigen jag vet har så många jag fått gått den sista vilan med dem och det är lika hårt var gång <3 Men det som då tröstar mig är att jag vet de lever vidare i anden och de kommer finnas där den dagen jag själv kliver över - då blir det pusskalas 🙂 till dess får man vara vaksam på deras små tecken de andligen kan ge oss för att visa de finns med som ditt ben t.ex
Med det starka kärleks band ni har så kommer din Svea göra allt för att få dig förstå hon finns med dig andligen och sen kommer ni en dag återförenas i andens värld och till dess vill hon du ska leva livet fullt ut
Vänligen Jane
Hej Jane
Tack snälla för Ditt varma och tröstande svar. Jag har faktiskt sett tecken från min älskade lilla Svea och allt det här, ditt inlägg, alla kommentarer och Ditt svar gör att jag nu ser ett pusskalas i slutet tunneln.
Med vänlig hälsning
Sveas husse
Härligt – Pusskalas låter bra 🙂
Hej, tårarna rinner nedför mina kinder när jag läser ditt tröstande inlägg och alla fina kommentarer.
För tre dagar sedan fick min lilla katt Olle på snart 8 år, somna in. Allt gick så snabbt, hennes njurar hade visst slutat fungera och inom loppet av 2 veckor var hon borta.
Min pappa åkte med henne till veterinären och sprutan hon fått för att somna in tog extremt lång tid att verka. Men så ringde han och vi hade ett videosamtal, sa till henne att det är ok att sova nu, vi ses sen. Fem minuter senare somnade hon in. Jag vill tro att hon ville höra min röst en sista gång och att vi sa hej då. Det är som många av er skriver – gjorde jag rätt val, känner hon sig sviken av mig?? Kan hon förlåta mig.
Jag har nog aldrig behövt uppleva en sorg likt denna i mitt liv, vilket jag är tacksam över. Det är en sorg som slår luften ur mig.
Jag har haft katter i hela mitt liv och alla katter vi haft i familjen har varit speciella och högt älskade. Men Olle, det har alltid varit hon och jag. Sen den första gången jag möttes av en svart liten ulltuss och fick hålla om henne för första gången – sen dess har det varit vi. Våra själar möttes på ett så vackert sätt, jag vill verkligen tro det.
Hon har alltid varit en kämpe som haft det lite besvärligare än andra katter pga medfött handikapp, men hon har alltid kommit på egna lösningar. Så otroligt glad i livet och hon har utvecklats år för år. Därför känns det extra orättvist att just hon, som kämpat hela livet, ska behöva bli sjuk och svag i förtid.
Sorgen jag känner är utan gränser och hon är så starkt i mitt medvetande. Så fort det blir reklam på tv tänker jag att jag ska gå och pussa på henne. Häller upp mat åt min andra katt och instinktivt vänder jag mig om och ska hälla upp åt henne med… så är hon inte där. Hugger i hjärtat.
Att du säger att de kan ge sig till känna i andevärlden ger mig hopp och lite tröst. Jag vill så gärna att hon ska komma till mig. Det känns som att en bit av mig saknas.
Är skönt att få skriva av sig i ett forum med människor som förstår vad jag går igenom.
Tacksam för de åren hon förgyllde vårt liv – en ängel vi fick ha till låns på jorden.
Hej Micaela
Tack ör ditt fina inlägg och att du delar med dig – det hjälper andra i sin sorg . förstår du har det tufft då ni har så starka band er emellan vilket ju också är det bandet som kommer dra henne tillbaka till dig andligen en vacker dag – Härligt namn Olle på en hon katt 😉
Du ska inte vara orolig ditt beslut var riktigt men förstår det är ett tufft beslut att ta aldrig lätt när vi ska låta våra vänner få somna in <3 hualigen kram Jane
Hej, så fint allt du skriver om, jag och min man sörjer våran bästa vän som fick gå bort igår vi båda är förlamad av sorg och vi känner just skuld, vad täkter han? Visste han om att han skulle gå bort, har han det bra från andra sidan.. igår natt vaknade jag upp av att jag fick en bild skickat till mig från ingenstans jag såg honom leka med en blå fjäril i ett vitt rum,han såg så glad och nöjd ut våran lilla kille! Vet du vad detta kan vara, kan det varit våran älskling som skickade mig en bild om att jag inte ska vara förtvivlan!
Mvh ida
Hej Ida
Jag vet vad du känner fick själv ta bort min Älskade hund för 2 veckor sedan och förtvivlan är stor – Min känsla är att våra vänner oftast vet när det är dags och välkomnar det – i det vilda hade det inte levt så länge som det gör då vi kan hjälpa dem med mediciner etc.
Så som svar på din fråga ja – han viste men välkomnande det .
Så fint du fick ha ett möte med han andligen i din dröm det är där vi kan åter se dem och vist ville han du ska veta han har det bra nu så du inte ska vara förtvivlad – kram <3
Hej
Känns som att bli bekräftad och förenas i samma sorg och saknad över våra älsklingar när jag läser alla inlägg. Vår fina hund Whiskey fick gå bort den 2 november. Han blev 10 år och han hade varit sjuk en tid så vi fick både bonustid, tid att planera slutet och vi fick ett vackert avsked där vi alla var med till sista andetaget. Det går inte att förbereda sig för smärtan. Vi var så tajta, så beroende av varandra. Tredje dagen efter hans bortgång var vi ute och vandrade i naturen. Då får jag som en blixt genom kroppen, en intensiv känsla, jag ser i mitt inre att Whiskey går framför oss på vänster sida av stigen och vänder sig mot oss, som om han säger “jag är med er”. Det händer så snabbt och försvinner igen och upplevelsen tar all kraft och jag faller i hysterisk gråt.Efter någon dag tänker jag att han är nog tacksam för att jag släppte honom fri. Är det bara grubbleri eller skickar han det jag ska tänka? Efter detta har jag inte sett eller känt något som kunde vara han. Jag saknar honom så att jag går sönder och det är med panikkänslor jag inser att jag aldrig mer får krama honom.Trots sjukdom så skulle han alltid var vid min sida, bevaka varje steg jag tar, vänta på att jag kommer hem. Jag undrar om han hade mycket ont sista året. Jag letade efter signaler varje dag men han visade inget. Alltid vara en följeslagare. Han har alltid fashinerats av korpar. Han har alltid stannat och lyssnat och tittat efter just korpar trots att han var en “förortshund”. Det har vi alltid undrat över. Han “sista” promenad” i skogen fick vi sällskap av en korp som flög med oss en bit. Whiskey började skutta efter och höll koll på vart den tog vägen. Vi tänkte att korpen “vet”. Kan du känna vilken relation han hade till korpar? Hur kan jag lära mig att känna hans närvaro? Jag bär på hans bädd överallt jag går i lägenheten. Jag och sambon gråter hemma varje dag. Vet Whiskey om att vi gråter? Blir han orolig då som när han levde?
Hej Annika
Beklagar din förlust av din älskade vän så fint ni fick lite bonus tid innan det var dags – mycket värdefullt och vilket fint avslut ni gav han <3 Känslan med synen du fick var just han sätt visa dig han är fri och lycklig nu och att han vandrar med er fortfarande ibland - se det som ett tack och hälsning att han nu har det bra . Er hund verkade vara medial så korpen skulle jag se som en budbärare för hans närhet. De ni behöver nu är att leva vidare i vetskap att han också gör det i andens värld och att ni kommer mötas igen den dagen det är dags för er resa hem - kram Jane
Hej tack för den fina texten & alla fina kommentarer av alla djurägare, hjälper mig känna mig mindre ensam.
Min älskade misse Findus gick bort igår nyss fyllda 20 år. Vi åkte in akut då han hade svårt att andas och fick ta ett snabbt farväl. Jag har så fruktansvärt dåligt samvete då veterinären när vi var inne i måndags (pga skadat ben) såg att han hade lätt hypertyreos som vi missat, trodde han var smal pga ålder och känner att jag svikit honom så som inte kollat hans värden tidigare, då kanske han inte hade fått vatten i lungorna som han fick nu och sluppit lida och kunnat leva längre💔han hade också hosta i 3 veckor som jag borde kollat upp.
Har svårt att sova för jag ser bara hans rädda ögon framför mig när han hade svårt att andas och känner att jag svikit min älskade bebis, han gick också igenom omfattande undersökningar hela dagen på måndagen och jag känner att jag utsatt honom för onödigt lidande. Vill bara veta att han har det bra där han är nu och att han vet att matte & husse älskar honom oändligt mycket & längtar tills vi ses igen❤️
Hej Karin
Beklagar er förlust alltid svårt när våra vänner djuren måste somna in – men helt rätt beslut – Våra djur visar sällan när de har smärtor så känn inte ni svikit han <3
Vist älskar han er med och det jag kan känna med er katt är det var ett litet hjärtfel som gjorde vätskan i lungorna så ni hade inte kunnat gjort något det var dags för er fina Findus att gå hem.
Er kärlek till eran katt kommer att dra honom tillbaks till er en vacker dag så kommer ni känna hans andliga närvaro
Vänligen Jane
Hej,
Jag läser alla fina historier om allas djur som har gått bort och känner en glädje över att förstå att djuren finns kvar och väntar på oss. Jag är oerhört ledsen efter att helt oväntat behövt avliva min älskade älskade katt Ernst förra helgen. Han gick från fullt frisk utan en enda sjukdag i sitt nioåriga liv till att vara död på fyra timmar. Ernst skrek högt och föll ihop hemma och kunde inte röra sig, han andades fort med öppen mun och vätska rann ut hans mun. På djursjukhuset trodde de först att det var hjärtsvikt och att han kunde leva 3-12 månader till. Vi blev hemskickade och vidare undersökningar skulle göras på Ernst som nu var stabil men mycket sjuk och inlagd på IVA.. När veterinären ringde efter ultraljud sa dom att Ernst var mer sjuk än vad de trott med ett svårt hjärtfel och att han hade veckor kvar, inte mer. Vi var i chock och måste bestämma oss för vad göra. Avlivning var det som kändes humanist för honom men jag mår så otroligt dåligt över att jag inte åkte dit och var med honom i hans sista stund. Där och då tänkte jag att han var inlagd och stressad och att stressen skulle öka om de skulle flytta honom till ett annat rum för att jag skulle komma, lättare för honom om han bara fick medlet och somnade där han var så slapp han den stressen att flyttas. Men fy vad jag känner mig usel, att han var med främmande personer i sin sista stund, han älskade verkligen mig och jag honom, så väldigt mycket. Jag hoppas han kan förlåta mig och att han kan ge mig ett tecken att han finns än.
Hej Maria
Tufft och vilken chock för er när det går så snabbt, – att ni lät han få somna in snabbast tänkbara sätt är det bästa ni kunde göra för han- han var så dålig så det var en välgärning inte låta han vänta så ni skulle vara med – han har ingen skuld på er utan bara kärlek <3
Vist kommer han ge dig tecken när han är redo <3
Vänligen Jane
Hej
Tack vad underbara ord ifrån dig att läsa, Asta vår staffe blev 14 år och vi tog hem veterinären för att hjälpa henne över då hon hastigt blev sjuk, vi tror att det var njurarna som gav upp, kan du känna om hon led länge innan hon fick gå över? Jag är orolig för det, vi saknar henne så mycket, det är en sån sorg i mitt hjärta, att vi kan älska någon så mycket.. jag är så ledsen .. hon gick idag till andrasidan, jag bara tänker på henne och undrar vad hon gör just nu? Kärlek till er alla.
Hej Sigge
Det känns som hon hade ett snabbt förlopp och inte led innan det faktiska slutet kom – så fint hon fick somna in hemma med er omkring sig <3
Vänligen Jane
Hej!
Inatt så fick vi ta bort våran älskade hund Magnus. Det gör så ont att vi inte fick vara med när han somna in. Han har lidit hårt den senaste dagarna. Han har kräkts, skakat och inte orkat stå. Vi åkte till akuten med han i tisdags då han spytt och skakat hela natten. Då sa dem att de var diskbråck då de är så vanligt med frallor. Han fick en spruta som skulle göra så han inte skulle ha ont. Men vi märkte att han inte reagerade alls på den och bara fortsatte skaka och spy. Han vägrade äta så till slut hade han inget att spy utan lite vatten som vi gav honom men som han spydde upp en minut senare. Han fortsatte spy hela natten igen. Sen på morgonen bestämde vi att vi behöver åka in igen. Han vart inlagt på akuten och skulle sova där så dem kunde ha koll på han. Dem tog prover och massa tester. Veterinären trodde de va en ny bakterie som kommer av råttornas urin, eller då att han ätit något som någon förgiftat. Men de tyckte vi var konstigt då Magnus inte äter saker som ligger på marken. Veterinären tyckte de va bra med ett att röntgas då dem såg att hans njurar och lever håller på och lägga av. Då sa vi ge allt ni kan för att försöka göra de bättre. Dem sa att han skulle bli inlagt på intensiven en natt för i se framgång annars skulle vi behöva låta han somna in. Sedan så ringer dem klockan två på natten och då visste vi direkt att de inte var ett bra samtal. Så sa dem att de inte gett någon framgång i hans kropp. Han slutade producera urin så hans kropp la av. Vi fick inte komma in och hålla i han, de är bäst att låta han somna in och inte plågas något mer. Han fyllde precis två år. Vi tror inte de va något av de dem sa då han redan var nära på att inte klara de när han var valp. Vi fick operera bort hans öga för han hade sånt tryck. De va inte säkert att skulle klara operationen för han var så liten. Vi tror han hade någon slags sjukdom. Han var inte som någon annan hund. Så fort man mådde dåligt kom han o la sig på en och pussa på oss. Han var bara så snäll. Som tur har vi våran andra hundvalp. Annars skulle de vara helt tomt. Jag vill bara höra se han här och veta att han är med mig. Jag vet att jag själv ser andrar och så men jag vill bara se han nu o kunna säga att jag saknar han varje minut och sekund. Att han är med mig tills jag dör och träffas på andra sidan. Han var inte ens hund som visade att han hade ont först de var riktigt illa. Så de var redan försent. Jag vill bara ha han här med mig.
Hej Jamie
Så tragiskt för er och eran älskade hund – men skönt han nu slipper lida mer – så rätt beslut togs att ta bort han omedelbart hade bara blivit en lång plåga för han om han skulle fått vänta tills ni kom och vad jag kan känna var han inte så pass medveten i allt som hände han – han vet ju ni älskar honom – Vad jag kan känna in känns det som det var något medfött fel som blev värre med tiden – så ni hade inte kunnat göra något
han finns med er andligen och jag ber dig att känna in hans närvaro- att se anden är få förunnat – så lita på din känsla när han är där <3
Vänligen Jane
Hej Jane! Och alla andra såklart.
Vad härligt att jag hittade till lyztran och den här bloggen.
För tre och en halv vecka sedan så somnade min älskade vovve in i min famn, naturligt utan att jag behövde ta ett beslut på ett djursjukhus.
Vi var verkligen varandras allt. En connection som är svårt att få.
Han var 11.5 år gammal och jag har haft honom i lite mer än fem år. Jag är helt förstörd. Det gick snabbt. Han var och hoppade på allvaret på nyårsafton. Sedan var det snö och plask och då gick han som vanligt lite saktare och jag tog upp honom(liten hund) då och då vilket jag brukade göra.
Sedan på fredagen veckan efter så sov han lite lustigt i sängen hos mig, gick upp och drack mycket, och ingen aptit men åt. Vi hade koll på honom och det verkade lugnt. Inte aptit på kvällen. Lördag morgon samma sak och då blev det till slut på dagen djursjukhuset. Fick stanna över, blev sämre på söndag morgon och dog i min famn. Det gick så snabbt. Hamnade i total chock, förtvivlan, skuld och sorg… skuld för jag inte åkte in på fredagen eller sett att han gick saktare i blasket. 🥲 Jag tycker jag sett tecken på att han är här. En av mina andra hundar skällde under en promenad och i slutet så skällde han precis som Qrumelur vilket han inte gjort tidigare. Sambon hörde steg i köket och lite annat… Är han kvar med mig hela tiden? Kan han visa mig mer att han är kvar? Känner han min konstanta sorg och hur ledsen jag är för jag inte kunde rädda honom? Ses vi igen även om det kanske tar lång tid? Hur gör jag bäst i min kommunikation till honom? Förstår han tankar osv? Förlåt många frågor från en helt förstörd matte. ♥️
Hej Gia
Beklagar din förlust av din vän <3
men vilken fin övergång han fick i ditt knä det måste ha varit tryggt för honom att ha dig där . Ibland kan vi inte göra något och så var det i ditt fall - det hade inte gjort någon skillnad om du åkt in till veterinären tidigare - hans tid var ute här. Bevara nu era fina minnen i kärlek och det gör att ni alltid kommer behålla kontakten er emellan världarna. Och vist kommer ni mötas igen på andra sidan den dagen det är dags för dig att byta värld.
Vist har han redan andligen hälsat på er och kommer fortsätta med detta då han är mycket speciell. Fortsätt prata med han som vanligt och känn i ditt hjärta svaren från han det är bästa sättet hålla kontakten .
Vänligen Jane
Tack snälla för ditt svar. Det värmer verkligen.
Han och jag var allt för varandra. Han tog nästan all plats och jag var enbart hans. Vi blev på något sett beroende av varandra. Någon slags dragningskraft som var otroligt intensiv. Aldrig varit med om något liknande.
Jag har två hundar till. Tjejen (8 år) tog jag över året innan de två pojkarna. Killarna (Qrumelur 11,5 som gick bort den andra 14,5) och killarna växte upp tillsammans så jag fick äran att ha dom i drygt fem år.
Nu när Qrumelur inte lever så har killen som är kvar börjat göra saker som Qrumelur gjorde.
Han har börjat ligga nära mig och tiken, på mig på samma sätt och sida i soffan. Inte vid fötterna i sängen utan oftare upp hos mig vid kudden. Blivit rastlös och följer mig mer. Det var han som skällde som Qrumelur då han hade gått bort.
Qrumelur var med mig varje sekund förutom när jag var på jobbet.
Är det Qrumelur som visar sig genom honom, påverkar eller tar han nu för sig som han inte kunde göra innan?
Varken han eller jag var beredda på hur snabbt det gick. Han klarade inte en sekund utan mig och det känns fruktansvärt att jag inte kunde rädda den lille fisen.
Med den starka dragningskraften som vi hade finns den nu kvar och han är med mig lika intensivt som innan?
Det var två frågor till. 🐾 Tack för att jag kan fråga dig. 🐾
Oj. Står anonym. Det är Gia som m skrev tidigare svar.😊
Min älskade Bullen har fått somna i . Mitt hjärta och min kropp är i en så stor sorg. Att komma hem och veta att han saknas i hemmet, är sådan känsla att man själv önskar fått somna in tillsammans med honom. Tårar rinner, och man vet inte hur man ska hantera sig själv just nu, allt känns så overkligt. Älskar dig Bullen för allt, tack för all kärlek ❤️❤️❤️
Hej Mimmi!
Förstår dig så det brister. Inga problem gå vidare nu också känns det som. Men han väntar såklart även om det tar många år. 💔
Vill du ventilera med mig som också är helt förstörd så hitta mig på Facebook. Gia thornquist. ♥️🐾♥️🐾
Beklagar Mimmi din stora sorg – jag hoppas du kan känna hans andliga närvaro som tröst <3
kram Jane
Min älskade Stig fick avlivas för tre dagar sen. Han blev 12,5 år. En traumatiserad hittekatt som kom till mig som kattunge 2010. Min altandörr stod öppen för det hade fastnat snö mellan dörrarna och Stig hade krupit in för att värma sig. Älskar honom så mycket och vi gått igenom så mycket tillsammans. Han var alltid så rädd och litade inte på någon annan än mig. Ville vara i min famn dygnet runt och fick aldrig nog. För 7 år sen blev han knallgul och extremt sjuk och veterinären ville avlida honom men jag tog hem honom och med hjälp av en kunnig kvinna fick vi sakta men säkert liv i honom. Han sondmatades och medicinerades med naturläkemedel, kunde inte röra sig ens. Han överlevde mot alla odds men efter ca 3-4 veckor blev min man sjuk istället och var knallgul precis som Stig. Visade sig att han hade bukspottkörtelcancer och han dog ca 1,5 år efter första symtomen. Stig var min enda tröst och jag var ensam under min sorgetid då familj och vänner bodde långt ifrån mig. Nu togs Stigs ifrån mig på riktigt denna gång. Saknar Stig så mycket, min fina vita katt som såg ut som en ängel. Han hade alltid en sorgsen blick och var rädd för minsta ljud. Han ville vara med mig konstant och sov alltid på mig och min mitt ansikte. Aldrig jämte mig utan skulle vara fastklistrad på mig alltid. Älskar honom!! ❤️ hoppas jag får tecken ifrån honom. Igår gjorde vi en kista och begravde honom i trädgården. Min ex svärmor (mamma till min man som dog) berättade att hon drömt om sin son som hade ett barn i famnen och var mycket glad och ville visa henne att han hade besök i himlen. Min ex svärmor visste inte att Stig gott bort när hon hade drömmen. Jag hoppas det var Stig som hälsade på honom i himlen ❤️ hoppas även Stig får träffa sin mamma i himlen ❤️ älskade fina Stig
Beklagar Sheyda din fina katt <3
Vilken fin berättelse om hur Stig kom in i dit liv - förstår ni har starka kärleks band er emellan , så fint <3
självklart var det Stig som din man visade upp- det var ju erat barn <3
Och självklart får även Stig träffa sin Mamma i himlen, garanterat finns hon där för han och du ska se att du snart kommer få tecken ifrån han andligen för så starka band har ni.
Vänligen Jane
Min älskade hund Emma som jag fick ha vid min sida i lite mer än 3 år somnade in i torsdags efter kort tid med lungcancer. Hon blev 11 år och kom till mig för 3 år sedan innan dess från ett hundhem i Rumänien. Jag är så ledsen och det gör så ont att jag inte kan vara vid hennes sida och ta hand om henne och beskydda henne längre.
Beklagar Patrice din förlust
Men vad fint du kunde ge henne 3 år i trygghet <3
Du ska se hon kommer ge dig andliga tecken snart på att hon mår bra
Vänligen Jane
Förlorade min älskade katt den 14:e mars. Hon var mitt ljus i alla år, mitt allt. Hon plågades 3 månader i slutet. Vi kämpade verkligen in i det sista. Hon var hos veterinären nästan hela tiden. Resistenta bakterier tog henne ifrån mig alldeles för tidigt. Hon klamrade sig fast i min tröja efter den lugnande sprutan. Det var en sån fruktansvärd upplevelse och jag gråter fortfarande. Jag hörde henne gå på golvet i sovrummet nätterna och tidiga morgnar efter att hon somnat in. När jag vaknar till ibland på natten/morgonen så känner jag att hon ligger bredvid mig som innan. Hennes lukt finns kvar i mitt täcke. Ibland är det tomt här, men väldigt ofta känns det som att hon är här med mig. Hon har ingen på andra sidan som kan ta emot henne. Jag adopterade henne för 7 år sen. Vi fick ett så starkt band. Tar Gud emot min katt? Väntar hon på mig? Mår hon bra? Önskar att hon är trygg, känner all kärlek jag har till henne. Jag önskar jag kunde få veta vart hon är, hur hon mår nu. Min älskade bästa vän. Hoppas att hon mår bra där hon är nu ❤️
Hej Elin
Beklagar din förlust av din kära Katt <3
Men så fint du har känt av henne andligen och jag är helt övertygad om att hon är omhändertagen på andra sidan - självklart tar Gud hand om alla <3 Det finns även människor som är på andra sidan som älskar djur som också tar hand om djuren tills den dagen vi möts igen 🙂 så vist har hon det bra :-9
Vänligen Jane
Jag är en kristen o har alldeles bestämt för mig att ngn i Bibelns gamla testamente fick i uppdrag att mäta den nya himlen. Han frågade varför det måste vara så stort. Han fick till svar ”för att det ska rymmas många människor o djur”. Mitt problem är att jag inte hittar igen det!
fint Citat <3
Hej.
Jag hittade den här av en slump, eller så var det inte det. Igår avlivade jag akut min bästavän, Elly. Elly var en bordercollie på strax över ett år. Tre veckor innan sin ettårsdag fick hon ett epilepsi anfall. Detta upprepade sig ett par gånger med ungefär 2 veckors mellanrum fram till den ödestigna dagen lördagen den 22/7. Vi hade tidigare i veckan vart hos veterinären och fått vaccin samt epilepsi medicin utskriven som vi skulle prova. På lördagen fick Elly plötsligt fyra svåra epileptiska anfall hos sin hundvakt. På söndagen fick hon ytterligare ett under vår promenad och sedan eskalerade det. De närmsta två dygnen fick hon anfall på anfall. Hon mådde fruktansvärt dåligt och jag kunde se att min Elly var borta. Hon kom aldrig tillbaka igen. Vi åkte akut in. Hon kunde inte stå så vi fick bära in henne. Väl där blev jag tvungen att ta mitt livs värsta beslut, beslutet som får mig att inte vilja fortsätta andas. Beslutet som jag hela tiden ångrar och som jag är livrädd för var fel.
Antingen skulle hon läggas in på observation, fortsätta testas och utsättas för olika mediciner som kanske aldrig skulle ge effekt. Jag är själv medial. Jag kunde känna någonstans att detta inte var nån vanlig epilepsi, utan något värre. Men jag ville så gärna få fortsätta dela mitt liv med henne. Hon var allt jag hade och jag var verkligen hennes allt. Det var hon och jag. Hon var knappt vid medvetande, men vid ett enda tillfälle lyfte hon huvudet och såg på mig med sina blå ögon. I blicken läste jag en vädjan om att jag skulle släppa taget. Jag gjorde då det och hon somnade in.
Nu är jag förstörd. Jag tycker mig kunna känna hennes närvaro hela tiden, men kan i min bottenlösa sorg avgöra om det verkligen är så eller om jag bara önskar det så innerligt. Jag pratar till henne och ber henne om tecken.
Snälla, får du in något från henne? Var det rätt beslut att låta henne Gå, eller borde jag fortsatt behandling? Är hon arg på mig över mitt beslut? Dödade jag min bästa vän , eller skonade jag henne? Ångesten över att inte veta dödar mig på insidan. Skulle hon kunnat bli frisk och levt ett bra liv, trots att jag verkligen fick känslan av att det inte kunde bli så? Ger hon mig några tecken på närvaro som jag i min sorg inte ser? Snälla, hjälp mig. Om du får kontakt med henne, snälla förmedla det till mig här. Jag klarar inte av att leva i Ovissheten. Hon var mitt allt ♡
Kramar från Nadia, Ellys människa
Hej Elly
förstår din bottenlösa sorg – men du gjorde helt rätt <3 Det hade inte blivit bättre så ditt beslut var hennes räddning att få gå över till andra sidan så hon kunde må bra igen - och den kärlek ni hade emellan er gör att hon hälsar på dig ofta. så du befriade henne från en sjuk kropp och det är hon tacksam för.
Min egen hund Merlin också en bordercollie kommer till mig just nu och förmedlar hon hade liksom han en hjärntumör - så det fanns inget du hade kunnat göra
Vänlign Jane
Vår otroligt älskade hund Goliat avlivades den 20 April 2023.
Han älskade att vara i en hundgård med badstrand, fast han själv var rädd för att bli blöt, han kunde gå i vattnet lite till magen. Han låg helst en bit ifrån stranden.
Dagen innan han skulle få somna in så var jag, husse och Goliat i hundbadet.
Till vår förvåning så la han sig nära vattnet, ca 1 meter upp från vattnet mitt på strandremsan.
Jag fotade honom då.
Avlivningen för honom gick bra, för han ville själv somna in, då han hade slutat att äta och sista dagen slutade han att dricka.
Vi förstod att han fått tillbaka cancer i kroppen, han hade opererat bort en cancerknöl som han hade under magen 2 år tidigare.
Vi väntade 3 veckor på hans aska. När vi fick den så la vi hans aska på andra sidan av ett stängsel mot hundbadet i vassen. Innan vi åkte hemifrån så tog jag upp lite aska från urnan för att se om den sjönk i en vattenskål, för vi var rädda att askan skulle flyta ut i Bråviken
Vi ville inte att hans aska skulle vara i hundbadet av etiska skäl. Hans aska är lagt ca 20 meter från stängslet som angränsar till hundbadet.
Jag köpte rosor och tog bort rosbladen för vi skulle sprida ut dem i vassen.
Innan vi skulle åka så tog bort rosbladen hemma, de hamnade i den bunke där lite av hans aska var, det gick inte att få bort askan från rosbladen eftersom askan var blöt och klibbades fast på rosbladen.(Har fotat det)
Jag la allt på en bricka och när vi lagt i hans aska från urnan på ett ställe i vassen, så sjönk hans askan direkt till botten.
Jag la i rosbladen(som det var lite av hans aska på) i vassen.
Min dotter fotade och det var så fint med alla rosblad utspridda i vassen.
Vi åkte hem. Jag la ut foton från hans aska utläggning på min Facebook.
Klockan var ca 20.00 på kvällen och vi åkte hem.
Dagen efter får jag ett meddelande från en kvinna som har hund och som var i hundbadet.
Hon skrev alla rosblad ligger på stranden i en klunga.
Husse och jag åkte dit direkt, det var tomt i hundgården när vi kom dit. Döm om vår förvåning när många rosblad låg inne i hundgården, på exakt det ställe där Goliat lagt sig ned dagen innan han skulle somna in.
Vi blev helt handfallna. Då visste han att han alltså att det var sista gången han var där och att han skulle somna in från oss.
Jag fotade rosbladen, och vi tittade noga, och såg att det stämde med platsen.
Jag ringde till en kvinna som är medium, och fick komma till henne.
Jag visade fotona för henne, när hon såg Goliat ligga på stranden så så hon-Där är hans plats.
Hej Madeleine
Så fina bevis du fått – härligt
Bevara det i ditt hjärta och vet han alltid finns med dig – tack för du delar med dig <3
Vänligen Jane
Hej! Snart har de gått ett år sen sist jag skrev in hit till dig. Min bästavän Magnus gick bort natten till 9onde december 2022. Magnus min älskade hund hann bara fylla 2år 4 December. Han hade väldigt otur i livet, först glaukom i hans öga när han var valp som nästan gjorde så vi redan fick ta bort honom.
Vi hade tur o han fick komma hem, varje dag i hela hans liv skulle han behöva ha 9 mediciner om dagen. De gick super bra o han var super duktig o hjälpsam. Men då runt 5 december märkte vi att han mådde dåligt, vi tog in han till veterinären o dem sa att han troligen hade problem med lederna eftersom han var en fransk bulldog. Dem gav honom smärtstillande men de vart bara värre o värre. Tog in han igen 7nde och dem gav han starkare medicin o dem sa de skulle hjälpa. Redan då kände jag en dålig känsla. Vi kom hem och Magnus ville inte gå, han låg bara o skaka på golvet. Man såg på hans blick att han nästan visste att de var kört. Han var inte sig själv dem sista dagarna. Den åttonde december tog vi in han igen då han kräktes upp allt han fick i sig o han bajsa inne överallt. Han hade liksom ingen kontroll över sin kropp. Då tog dem in han o han skulle få övernatta där. Sedan fick vi samtal om att de var dags att låta han somna in. De var ett väldigt jobbigt samtal o då vi inte fick komma in o säga hejdå. Jag hade en känsla hela tiden att de inte finns någon mer framtid för honom så natten innan var jag uppe med honom på natten och tog mina skydds kristaller runt honom o sa att jag älskar honom o att allt kommer bli bra. De känns ändå skönt att jag fick säga att jag älskar honom. Dem visste inte var de var. Dem testade honom för något nytt som precis kommit hit till Sverige då tre hundar avled av samma förgiftning. Såklart så skulle min fina Magnus ha sån otur o lyckas få det. Jag minns att jag frågade dig vad du kände var för fel på honom, o du sa att du fick en känsla av att de var ett medfött fel. Jag tror o vet att han inte hade levt lika länge som en vanlig hund o de känns jobbigt eftersom han vart förgiftad av råttkiss. Om veterinärerna inte bara antagit att de var problem i ryggen så hade han kanske fått hjälp i tid. De spred sig helt enkelt för fort.
De fortfarande lika jobbigt o tänka på Magnus. Gråter nästan varje dag fortfarande. Min pappa kan inte ens kolla på bilder på honom.
Jag känner mig också skyldig till att ha skaffat en ny hund så snabbt efter honom. Min andra hund vart bara så ledsen när Magnus gick bort så hon klara sig inte utan en annan vän. De känns som jag inte kan älska våran nya hund lika mycket för då sviker jag Magnus.
Jag vill bara så gärna veta att han är här med mig, se han höra honom gå runt här hemma. Har du något tips på hur jag kan få kontakt med honom.
Mvh Jamie
Hej Jamie
Vet vad du går igenom då vi själva fick ta bort våran hund drygt 1 år sedan- nu har vi också en ny hund , det blir ju inte samma sak man får se att alla djur är egna individer. Sen är jag övertygad om att mina förra hundar hjälpte till så vi fick denna och så har jag en känsla din hund gjorde med – den nya hunden är given i kärlek från den gamla som plåster på sorgen- så ha inget dåligt samvete – den hund som kom är meningen <3 - Tipps för att förnimma din gamla hund blir att blunda och känna in i hjärtat och i tanken be han komma nära andligen - så ska du se du kommer känna hans närvaro snart <3
Hej! Jag fick ta ett jobbigt beslut och låta min katt Snuttan somna in i fredags. Hon tappade aptiten, vinglade när hon gick och blev mer och mer slö. Kräktes hela tiden. Hon låg bara och gnydde, hon orkade inte resa på sig. Jag fick ha henne i mitt liv i 16,5 år, men jag hade önskat att få ha henne längre. Jag mår så dåligt. Och jag tänker på stunden precis innan hon somnade in. Jag satt bakom henne och strök på henne för att visa att jag var där, men jag tänker på att veterinären var den sista hon såg och inte mig. Är hon besviken över att jag lät henne somna in? Blev hon stressad över att hon inte kunde se mig när hon somnade in? Jag lät veterinären ta blodprover på henne för att ta reda på vad som var orsaken till hennes lidande. Spelade ingen roll vad det kostade, jag ville veta att jag gjort allt jag kunde och att det inte fanns nåt annat att göra än att låta henne somna in. Men hon hade njurssvikt. Hennes värden var jätte dåliga. Jag har ändå så dåligt samvete. Hon var min bästa vän. Jag fick även låta min katt dumdum somna in för 5 år sen, då han inte kunde behålla maten och rasade i vikt. Han blev 11 år. Och min katt sephie som jag endast hann ha i drygt 2 år innan hon blev tagen av räven, henne kände jag av några dagar efteråt. Men jag har inte kunnat känna av dumdum eller snuttan. Har dem det bra? Jag har bett att nån av mina släktingar ska hämta dem alla och ta hand om dem tills jag kan träffa dem igen. Och det hoppas jag innerligen att jag får göra. Jag och min sambo har två katter kvar. Min sambos katter som han hade innan vi träffades. Hans katt Bosse kommer direkt till mig och lägger sig bredvid mig när jag gråter. Han brukar inte göra det. Undrar om det har nåt att göra med Snuttan. Kan han känna av att det är henne jag sörjer?
Hej Jonna
Beklagar dina förluster av dina katt vänner – ja det är aldrig lätt skiljas ifrån våra djur och din sista katt så var det ju helt rätt du lät Snuttan få somna in och slippa lida. Det är vårat ansvar när det är dags hjälpa dom över till andra sidan <3 - Jag tror som du att Bosse tröstar dig för att Snuttan ber honom - katter ser och hör andevärlden- känslan blir en dag att du kommer känna av din vän andligen och vet att det är Snuttan <3
Jag fick ta bort min livsvän Ozzy i tisdags. Han blev 13 år.
För 4 år sedan fick han diagnosen katt-aids då han var sjuk. Då fick vi bukt med infektionen han fick.
Nu 4 år senare så blev han mer sjuk. Slutade äta, dricka. Han har haft lite hosta ibland med det blev lite värre under sista veckan. han fick andningspåverkan och andades med magmusklerna. Slutade kissa och bajsa.
Så i tisdags fick jag komma till en veterinär som sa att hans lungor inte såg bra ut och att han hade vätska i buken. Det hade krävs en massa undersökningar och behandlingar som säkerligen inte hade hjälpt honom.
Så jag tog det beslutet där och då att låta honom somna in.
Han fick först en lugnande och smärtstillande spruta. Och 20 minuter senare det sista så han somnade in.
Han låg i min famn och jag pratade med honom hela tiden.
Men smärtan som nu följer när man kommer hem…och han inte möter en i köket..eller inte ligger i soffan och sover. Ingen Ozzy som tigger godis eller mat. Ingen kisse som kommer och lägger sej på en i soffan och kloar och spinner. Och ingen Ozzy som kommer och väcker en på morgonen och vill ha gos.
Det smärtar så i hjärtat.
Han var min livsfrände..min kärlek.
Hur mycket känner en katt i dödsögonblicket?
Blir de ensamma ett tag innan de hittar oss igen eller träffar de andra i katthimlen? Jag lider så mycket över om han är vilsen och ledsen.
Fick ta bort min älskade kisse Ozzy i tisdags.
Vi var själsfränder han och jag. Jag är hemma och sjukskriven så vi bildade våra små egna rutiner med allt.
För 4 år sedan fick han diagnosen katt-aids. Så hans immunförsvar var mycket nersatt så jag höll koll på honom och gjorde allt för honom för att han skulle må bra.
Innan nyår så slutade han äta…slutade dricka. Kissade och bajsade inte.
Hostade mer än innan och andades med magmusklerna.
Jag fattade att något var mycket fel.
På tisdagen den 2:a januari så åkte jag till veterinär med honom.
Hans lungor såg inte fina ut och han hade vätska i buken.
Vi kunde gjort en massa undersökningar och behandlingar men veteinären sa att det kanske inte ens skulle hjälpa honom.
Där och då tog jag beslutet att låta honom somna in.
Ett fruktansvärt beslut men jag kunde inte låta honom plågas med en massa som kanske inte hjälpt.
Jag höll honom i min famn nog veterinären gav honom lugnande och smärtstillande. Jag pratade med honom och grät även.
Sista sprutan kom och efter 3 sekunder var han borta.
Jag har aldrig gråtit så mycket.
Att komma hem utan att bli mött av honom är fruktansvärt jobbigt.
Ingen Ozzy längre som ville gosa, tigga godis, busar, få kelstund i sängen på morgonen. m.m.
Jag har en sån smärta av sorg att jag är deprimerad.
Lider också av att inte veta om han visste vad som skulle ske hos veterrinären? Om HAN ville dö?
Om han är vilsen, ledsen och ensam nu?
Jag pratar med honom precis som när han levde. Har tända ljus och kort på honom.
Kommer få hem hans aska om en månad.
Men hur kände han hos veterinären?
Och nu?
Hej Marie – så tufft för dig mista din kompis och det du fick gå igenom – jag lät bägge dina inlägg läggas upp då du skrivit lite olika på dem .
Det jag känner med Ozzy så känner jag som en lättnads suck så det tolkar jag som han längtade hem till katthimlen där hans kattfamilj väntade på honom – så du gjorde helt rätt i dina beslut och han var redo slippa jordelivet. Hans kärlek för dig kommer alltid finnas kvar och han vill ju nu att du inte ska sörja honom utan minnas han då han var frisk.
Verkar som han kommer leda en ny katt till dig när du är redo för det – Det kärleksband ni har emellan er kan inte döden bryta så jag tror du kommer känna hans andliga närvaro ibland- kanske särskilt då vid sängen och era gos stunder där.
Tyvärr lever ju inte våra djurvänner lika länge som vi och det smärtar när vi måste hjälpa dem över till andra sidan låt dig nu vara ledsen ett tag och så ska du se det blir lite ljusare med tiden <3
Vänligen Jane
Tack för ditt svar Jane.
Ja det blev lite konstigt när jag var här inne. Det första inlägget syntes inte så jag trodde det hade tagits bort så jag skrev ett nytt.
Men tack för ditt svar.
Då kan jag vara lugn i att han själv ville över till andra sidan nu.
Han har fått kämpa länge tror jag fastän att han inte visade hur han mådde alla gånger.
Han var helt enkelt trött.
Jag bär mej med våra fina minnen och han är här och tassar ibland.
En annan kvinna som känner av skrev till mej att han nu är en liten kattunge igen och är bland djur och människor i sin lilla värld. Så ensam är han inte.
Jag får vara tacksam att han nu mår bra och hälsar på här när han vill.
MVH Mia
Hej,tack för en trösterik sida Jag fick ta bort min älskade lilla hund Zippo 24 januari. Han blev diagnostiserad med hjärtfel i juli 23. Var på ultraljud o fick medicin i augusti. Han har hela tiden varit som vanligt inga symtom. Så levnadsglad o älskade sina bollar Han blev tungandad 21 januari så jag åkte in akut,han röntgades o fick vätskedrivande ,blev pigg men blev sämre och den 24 var ha n så dålig o trött.Helt lugn när veterinären behandlade honom,det har aldrig hänt.Jag var hos honom när han fick sluta 9 år omålades gammal.Hoppas så att det var rätt och att han finns någonstans o mår bra nu och att någon tar hand om honom.Han var mitt allt och jag mår så fruktansvärt dåligt och vet inte hur jag ska kunna komma över detta,skulle aldrig vilja skaffa en ny hund. Detta var min 4 hund o mitt allt. Ann Sophie
Hej Ann Sophie
Beklagar – din stora sorg efter din hund – men vist gjorde du rätt beslut , det blev en befrielse för han och han känns fridfull nu.
Självklart är han på andra sidan med de dina där och busar runt .
Jag tror nog att du även kan känna av han andligen ibland (fast du tror du inbillar dig ) ser han även finns i dina drömmar
Vänligen Jane
Hej, Tack för så fin sida som jag hittade nyligen och för så trösterika ord. Jag och min dotter är helt förkrossade. Natten till måndag alltså nu den 4:mars fick vår älskade hund Geisha somna in. 10 år och 10 månader gammal. En underbar Eurasier som var vårt allt. Det har liksom varit vi tre i många år. För 7 veckor sedan upptäckte man tumörer i levern men hon var pigg och glad. Men i söndags hände något på en promenad, hon stanna bara upp och blev helt död i blicken, har aldrig sett något liknade, trodde jag skulle förlora henne där och då. Hon pigga på sig igen och vi åkte till en klinik som gjorde ultraljud och enligt dom hade hon tumörer i lever, mjälte ja överallt nästan. Vi fick ett otroligt otrevligt bemötande då personalen ville gå hem så vi åkte vidare till Strömsholm där hon fick somna in och dom var så fina. Men jag är nu så rädd att vi fatta fel beslut, att hon kunde levt vidare ett tag till då jag inte litar på första kliniken vi var på. Hon blev ju piggare igen och det känns som vi svek henne och som att vi aldrig kommer bli hela igen. Jag önskar så innerligt att hon har det bra nu och inte tycker att vi svek henne.
Hej Cecilia
Beklagar er stora sorg av er vän Geisha
Det är aldrig lätt när man behöver ta dessa beslut men det var helt riktigt och rätt av er – tumörer på det sättet är lidande så ni hjälpte henne att inte lida mer och det känns en stor tacksamhet från henne till er för det.<3 - Sen att ni fick ett så tråkigt bemötande hos veterinär är ju inte bra och verkligen dåligt av dem tur ni fick bra hjälp sen.
Nu har er vän det bra och älskar att titta till er ibland för att se vad ni gör - tror ni känner av henne andligen ibland
Kram Jane