- Detta ämne har 10 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast för 5 år, 3 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
I nutidens värld så har de etablerade kyrkornas roll som förmedlare av andlighet och spiritualism avtagit och även ifrågasatts då de upplevs som konservativa och stela institutioner som inte klarar av att möta upp människors behov av svar på andliga och esoteriska frågor. Vad vi ser idag är istället en mängd olika andliga och spiritualistiska rörelser och personer som alla har sina svar på andliga frågor.
Det vore intressant att höra vad ni alla här har för svar på hur ska man sålla så att säga agnarna från vetet? Vilka kriterier kan man hålla sig till när man är en sökande människa för att inte hamna i återvändsgränder och felaktiga vägar? Hur ska man med andra ord finna äkta spiritualism?Hej Christer
Tack för en intressant fråga och den har jag ställt mig själv många gånger som spiritualist och det vi gör är att försöka nå ut med så mycket spiritualistisk kunskap vi bara kan – finns mycket artiklar som vi skrivit inne på medlemssidorna 🙂
Vi försöker att hålla på just spiritualismen som den grundsten det är , bevara fundamenten som faktiskt finns bevarat här. Vi har ett stort bibliotek med ovärderliga böcker att söka kunskaper ur ifrån dåtidens medium, healer och spiritualister . Och vi gör så gott vi hinner 😉
Vi försöker bevara spiritualismen ren som den är ämnad för – ge bevis för själens överlevnad den fysiska döden och ge tröst till sörjande och kunskap till de vetgiriga.
Idag är det tyvärr många föreningar som tappat sitt hjärta om spiritualismen eller de rent av har inte kunskapen kvar – då de gamla eldsjälarna lämnat över och alla gör i sin egen tappning- vilket är synd
Det ger Andliga föreningar men inte kunskapsmässigt spiritualistiska .
Om jag frågar de spiritualistiska föreningarna om deras studier i spiritualismens filosofi – ser de ut som stora frågetecken en del kan inte ens de 7 grundprinciperna .
Tyvärr tappades mycket av spiritualismen då vårt svenska riksförbund gick i graven på 90 talet – ingen orkade riktigt hålla i det- det blev splittringar och olika syn på hur saker och ting skulle vara bl a om man skulle tro eller inte tro på reinkarnation – så banalt kan man tycka i dag – man får väl tro vad man vill om den saken anser jag.
När jag själv hittade spiritualismen 1998 på Ramsbergsgården var det som att hitta hem för mig- i spiritualismen fanns alla svaren och bevisen på det jag redan visste – Då anammades den engelska spiritualismen igenom engelska medium och de i sin tur blev att svenskarna hade bättre koll på den engelska spiritualistiska historian en den egna . Och det var där någon stans som jag med min man började se vikten i vår egna spiritualistiska historia och vi startade tidningen “Lyztran” för att få ut den fina svenska egna kunskapen som fans. Som hade glömts bort.
Jag hoppas att det finns äkta spiritualism och spiritualister där ute eller jag vet dom finns men de är få numera – det är lite flower power i andlig het just nu – alla kan ……..:(
Oj det blev långt – brinner liksom för spiritualism 🙂 – hoppas du orkar läsa
Hej Jane!
Läste ditt svar med intresse. Om jag förstår dig rätt så kan man urskilja en tradition inom spiritualismen som är väl förankrad och etablerad bland trovärdiga och seriösa medium.
Jag vet och förstår att svar på andliga och spiritualistiska frågors sanningshalt bara kan bekräftas genom den egna erfarenheten och andra människors vittnesmål. Men det som vi alla söker och det som är svårt, är att sätta ord, rätt ord, på våra erfarenheter så vi kan förmedla dem utan att bli helt missförstådda. För är det inte så, att sökande människor ofta har en tvingande, obändig drivkraft att försöka förmedla våra erfarenheter till andra.Hej igen Christer
Känns som du förstod mig rätt 🙂 – fick fundera en stund på din sista rad vad du menade och vet inte riktigt om jag förstått vad du vill säga – menar du att nyandliga eller sökare vill bevisa för andra att deras upplevelser är riktiga – så är det nog så…….och den blir tvingande många gånger men den kan även bli precis tvärt om beroende på vem vi har att göra med 😉
Vi medium kan endast ge bevisföring, den som avgör om det är bevis är ju mottagaren , när det gäller bevisen för en älskad när i anden. det är i sanning den största tröst för en sörjande.
Problemet är när sk medium förmedlar annat som bygger på fördomar , okunskap och rädslor om anden och andevärlden – då blir det sagor och inga bevis.
Spiritualismen är den enda tron som försöker ge bevis för sin tro – därför den är så viktig.
Jag kanske uttryckte mig otydligt, men jag tror du fattade vad jag menade. Dels så har jag intrycket att man gärna vill delge sina spiritualistiska erfarenheter till omvärlden, och sedan finns problemet med hur man tar tillvara på sina erfarenheter på bästa sätt.
Menar egentligen bara att jag känner ett behov, som av en inre kraft, att hjälpa människor med de spirituella och andliga erfarenheterna som har yppats för mitt medvetande. Men finner det svårt att nå fram till skeptiska människor i min närhet, människor som också betyder mycket för mig. Jag ser att jag kan hjälpa, men hjälpen tas inte emot. Det är i det sammanhanget jag funderar på hur man ska göra för att nå en förståelse i all oförståelse.
Hoppas att du kan se någon logik i det jag skriver, kanske talar vi förbi varandra. Känner inte du ett behov av att hjälpa till när du ser sorg och lidande omkring dig och du vet att dina efarenheter kan lindra och läka sår hos dina medmänniskor. Känner du inte det plågsamt när din hjälp inte efterfrågas?Aha ja förstår Christer – vad du menar och det enda jag kommit fram till att vara sann – sann i min egen vetskap om det andliga – stå rak förmedla min syn utan att pådyvla dem min sanning – Man kan inte hjälpa någon som inte har insikten man kan endast försöka hjälpa på de sätt man kan – en dag kommer dom att fråga dig och då kan du ge mer av din egen sanning.
Är det något jag lärt mig så är det som ordspråket säger – Att man ska inte kasta pärlor efter svin – med det tänker jag nog mest på det insnöade skeptikerna som inte ens skulle tro om deras egen mamma stod i sin ande framför dem – då skulle de tro de hallucinerade. 😉
Att vilja hjälpa andligt kan ibland i största sorg endast vara att finnas där i tystnad och vara med människa – man kan förklara sin tro och säga det hjälper en själv – även om de fysiska öronen inte lyssnar på den sörjande så lyssnar deras själ . Så de i sina drömmar gör det möjligt för andliga möten och helande.
Ja inte en lätt fråga hur man ska hjälpa i bland – tror det bästa är att stå för den sanning man vet men inte pådyvla andra som inte vill.
Tack, trevligt ställ gärna fler om du undrar något så ska jag svara så gott jag kan – sen får vi hoppas fler börjar skriva också 🙂
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.