Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Dessvärre tror jag att många unga nuförtiden ser mycket eländesfilm som underhållning. Det verkar ligga i vår tid kultur. Ju hemskare ju bättre! Mer våld, råhet, porr etc.. Stackars dem vad mycket skit de får med sig att bära runt på alldeles i onödan.
Jane: intressant att du säger samma till dina elever som jag sagt i alla år till mina barn!
Jag har bett dem att välja med omsorg vad de matar sitt sinne med: man blir vad man äter! Inte bara av mat utan även saker man läser, ser, hör blir en del av en själv. Lyssna efter det goda eller mata själen med våld och skräck och mörker…?
Hmm. Tränade TM för trettio år sen men var nog för ung för att riktigt kunna uppskatta den sortens meditation då.. vet att det var mycket prat om risker för psykoser etc. då med.
Vet inte riktigt om jag köper det, kanske är det bara ett sätt att få detta meditations-sätt att framstå som nåt extra avancerat och exklusivt.
Har för mig att jag slutade för att jag inte fann någon större vits med det hela. Har dock tränat mycket annan mantra-meditation i samband med mångårigt yogautövande med stor behållning!
Anna-Lena: Vet du vad man menar att just TM skulle vara så bra för?
Hej Jane!
Nej, jag har aldrig känt att jag är känslig för pollen eller vårljuset, min aura kan bli “förkyld” vid andra tider på året också. Jag har vänner som är allergiska men de har mycket mer påtagligt fysiska besvär medan jag inte har det utan upplevelsen av besvären är “längre ut” från kroppen som sagt.
Det har varit tjockt i almanackan på sistone, även roliga saker, nya situationer och människor. Mycket att ta in och bearbeta. Har även fortsatt att arbeta med min andliga utveckling, läst massor av böcker, alla sorters i ämnet, mediterat, tonat in i stort sett var dag. Har även jobbat mycket med kroppen för att stärka den och lösa upp gammalt som den har lagrat åt mig under många år. Det mesta av detta har känts oerhört läkande och skönt. Men kanske har det blivit lite mycket utåtriktat i kombination med för lite tid och utrymme att vända sig inåt eller att bara släppa allt och bara vara. Du har rätt. Då blir jag skör troligen. Och överbelastad. Jag får planera bättre för att hålla balansen.
Tack för dina tankar.
Precis! Therese! Vad ÄR en änglalounge?
Och Anna-Lena ! Kan du inte berätta lite om vad som händer på kurs med Birkan Tore?
Nyfiken och entusiastisk som vanligt…;)
Anna-Lena! Vad spännande att gå kurs för Birkan! Vad var det för kurs? Vad fick ni lära er? Berätta gärna mer!
Jag gillar också programmet och tycker det är fantastiskt hur väl han kan pricka in detaljer. Avundsvärt att som de utvalda i programmet få ta del av hans tankar för att få en större förståelse för varför de olika händelserna inträffade och vad de inblandade kan lära av det skedda.
Hej Eva! Jag är verkligen ingen drömtydare för jag brukar sällan komma ihåg vad jag drömmer. Det som slår mig när jag läser din beskrivning av din långvarigt återkommande dröm är just att den återkommer. Antingen kanske den fångar en känsla som du burit med dig genom livet under dessa åren, eller kanske är det något ditt inre verkligen vill säga dig eftersom bilderna kommer igen. Kanske finns det något att se i någon aspekt av ditt liv som du inte riktigt vågar titta närmare på…? Jag vet inte hur medveten du är om att du drömmer när du drömmer? Om du blir varse att “nu drömmer jag den där drömmen igen och snart händer det här och det här” så kanske du kan gå in och ta ett snack med den farliga katten och ställa lite frågor eller ändra om förloppet på annat sätt?
Om du vaknar av att du blir rädd för katten med alla tänderna kan du kanske dröja kvar i den känslan en stund och känna på den. Om man kan bli kvar lite i besvärliga känslor så brukar de ofta förlora sin kraft.
Lycka till!
Jag vet inte, men hoppas våra två tidigare flockmedlemmar var med hunden och mig till havet i morse! De skulle gått i båda två och plasket och simmat… Solen sken och vattnet gnistrade!
Själv känner jag att mina hundar ( levande alltså) är mina “små änglar”, i detta livet, mina hjälpare på olika sätt. De är så ärliga, tillitsfulla, gör alltid sitt bästa för “flocken” dvs. nära och kära. De har genom åren utmanat mig på olika sätt, vilket fått mig att växa, de sluter upp omkring mig alltid. Tillsammans kommunicerar vi utan ord, ger och tar emot kärlek och glädje. Att vara med hundarna är att vara närvarande i livet. <3
Jane- tack för vägledning!
Har idag gjort intoning , det kändes väldigt fint.
Ser fram emot imorgon. ( nästa intoning…)
Jag märker att jag har en jättekunskapslucka om allt sånt här! Förklarade du verkligen det hela på kursen, eller befann jag mig i lallaland, kanske..;)
Varför ska man skilja på dessa två: att bjuda in i en yttre upplevelse/ en inre upplevelse? Vad är skillnaden? Olika syfte/ effekt? Varför är intoning viktig varje dag? Varför ska man göra den längre kontemplationen med längre och längre mellanrum? Vad menar du med att våra andliga vänner sköter resten? Vad händer?
Intoning finns på YouTube? Kommer på medlemssidan kanske?
Nä, det var inte om ektoplasma jag läst utan nån tråd om hur man kan uppleva sina andliga vänner. Du skrev nåt i stil med att man inte behöver se en mänsklig form eller ansiktsdrag utan att man i mötet kan uppleva en färg eller ett ljus snarare…
Man kanske inte önskar att bli till grådis kanske…Inte så högt värderat här på jorden kan man säga.
Förresten! Jag kom på här om dagen att jag känner igen upplevelsen av att i meditation vara omgiven av grå ogenomtränglig dimma. Tillbaka i tiden då jag mediterat har jag haft den inre bilden av att sitta stilla på en grå sten i en grå dimma. “Grå dimma” kan det vara som någons “andliga ljus”? Jag läste att du skrev att det är det som bli kvar av oss efter vårt liv i kropp, -vårt ljus…
Hej Mia Maria!
“Lyckans ostar” ? Tja, så kanske man kan se det. Jag tänker på det som att: vad man än upplever så är det väl det man har användning för och kan ta emot just då? De gånger det inte kommer så mycket så är det ok också..troligen just som det var menat.
Hur är det för dig när du gör kontemplation?
