Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Med anledning av den internationella kvinnodagen så vill jag citera en kvinna som är värd att lyssna till – Simone Weil. I citatet talar hon om att förnimma den andliga dimensionen;
“En närvaro mer personlig, mer viss och mer verklig än en människas; den var både för sinne och för fantasi oåtkomlig, lik den kärlek som lyser upp det mest ömma leendet hos någon man älskar”.
Ja, magiskt är kanske ett bra ord. Hur som helst så kan man aldrig till fullo förstå denna insikt tillvarons mysterium. Men varför skulle man det?
Står vid fönstret och ser ut. Snö och blåst. Har vaknat med en underlig känsla av oro. Men så plötsligt så försvinner alla tankar om detta och en förvissning om att all oro är subjektiv och har ingen reell existens sprider sig inom mig. Vi är så mycket större än de tankar som vi så lätt identifierar oss med. I medvetandets djup vet vi detta, men glömmer det så lätt i vardagens rutiner. Kan vi bara vara stilla och börja lyssna så finns det något där, i medvetandets djup som talar till oss och vill oss väl. Som älskar oss.
Och för att inte förglömma, tack till Joel för Qi gong introduktionen. Nu ska jag öva på det hemma 🙂
Tack Jane, för “prova på dagen”.
Du är en inspirerande lärare och person. Har ännu inte smält alla intryck jag fick. Men ett är säkert – att man aldrig vet var nya dörrar öppnar sig.Och tack också alla deltagare på kursen. Det är verkligen värmande att få möta så “goa” människor.
Jag är intresserad av att komma. Det låter kul. Men vet ännu inte om jag har möjlighet att komma. Vet lite senare i veckan om jag kan göra mig ledig och komma. Kan förmodligen bara komma på lördagen.
Massmedia och på radio och TV-nyheter är det bara elände och åter elände. Det vore bra och nyttigt om vi kunde få höra mer glada och positiva nyheter. – Fram för mer lyckliga nyheter!!!
Det är kanske en utmärkt idé. Jag känner verkligen att våran konst har något gemensamt. “Djup talar till djup”.
Har tidigare i mitt liv målat liknande motiv i olja. Men jag tycker det är roligt med teknik, så att använda datorn känns naturligt för mig.
Idag, när jag gick till jobbet så såg jag i ögonvrån att något rörde sig i mörktet under den stora granen. Stannade och riktade blicken åt det hållet. Ur skuggorna hoppade en koltrast fram. Fågeln hoppade närmare och närmare utan att visa någon rädsla. Till slut stannade den precis framför mina fötter. Vi lyssnade tillsammans en stund på tystnaden mellan oss. Så vände jag mig om och började gå. Ville ju inte komma försent till jobbet.
